Satt just och tänkte på allt skit man har skrivit. Jo, mycket är faktiskt skit - det är själsligt öronvax kan man säga. Det är sånt som måste rensas bort för att man ska må bättre; kunna öppna sig för nya saker.
Så tittar jag bakåt i bloggen. Undrar om allt verkligen borde ha bloggats om. Vissa saker fick jag ju ur mig medan jag skrev. Jag hade inte behövt posta det. Ändå gör och gjorde jag det.
Om man tänker sig att man formar fingret till en krok och stoppar in i örat, och att man sedan vrider kroken ett halvt varv, och sen drar ut det. Det går väl att föreställa sig? Det som då fastnar på fingret är i nio fall av tio öronvax. Men den tionde gången, då har man vågat gräva djupare. Man har fått en tanke på kroken.
Man går där med tanken på pekfingrets topp. Man visar upp den för alla och envar: "Titta vilken fin tanke!". "Ja", svarar de som ser, "Det riktigt lyser om pekfingertoppen. Som ET ungefär".
Men de andra gångerna då? Då man går med en klump vax på fingret. Inte går man väl och visar upp klumpen för alla och envar då? Nix, man behåller den för sig själv. För det mesta slänger man den väl, men då och då kanske man sparar den i en burk - på odling för att se om den möjligen växer till något bra. Men den är i vilket fall inte intressant för andra. Bort med den.
Om en bra tanke är en bra post, och en klump vax är en dålig post - då borde de ju behandlas för vad de är. Man tycker det. Men just nu känns det som om spåren jag lämnar efter mig på nätet är nio klumpar vax och sen ett ET-finger, nio klumpar vax, och sen ett ET-finger. Och så vidare
Nu läser jag igenom vad jag har skrivit. Inga direkta stavfel efter vad jag kan se. Är den här posten en treledad ficklampa, eller är den en klump vax? Det är svårt att säga såhär tio i ett på natten. Jag får nog låta den mogna till imorgon.
---
Andra bloggar om: fingrar, vax, tankar, bloggande
Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
10 kommentarer:
Det här var en ET-post med lite vax på, för mig. Metaposter, eller vad man nu ska kalla bloggposter om att blogga, är inte alltid så spännande. Men här lyste det till tycker jag. *håller upp skylt med 8 på*
ja, jag är nog benägen att hålla med Anna här. Ett sant finger (icke att användas i trafiken dock), bra med lite stanna upp och eftertanke kring bloggämnena. Med vänliga hälsningar från en med vaxade fingrar... (håller upp en skylt med 9 på)
anna: :-) Tack. Man vet aldrig vad som kommer fram mitti natten. Jag är ingen nattmänniska, utan ganska trött och förvirrad så dags.
vanja: Nä, du har inte mycket vx tycker jag.
vanja: VAX menar jag, inte vx.
Ibland när du håller upp ett finger med vax på så ser det läskigt ut, men inte är det nio gånger av tio inte. Ofta är det intressant att jämföra dina vaxpluttar med vad man själv har i öronen. Andra gånger kanske man funderar mer på hur du håller fingret än själva vaxproppens form och konsistens. En av tio kunde du stoppat upp i, jag menar tillbkas i örat.
Alltså får dessa vax och rymdtankar en övertydlig 9:a även på min skylt.
Wax on wax off.
Visst fastnar det en del vax på fingrarna, men gillar man det inte så är det ju bara att torka bort av det på byxbenet. Det är ju hela påängen med bloggar - att man torkar av en del och granskar en del.
bättre röja ut skiten än att plugga igen skallen.
man är väl ändå inte sin blogg, man är ju sig. så vaffan. ut med det.
håkan: Sei molto gentile.
bubben: Fast man vill ju inte kleta ner andra.
mattiasg: Fast på nåt sätt är man ändå sin blogg.
Skicka en kommentar