Det sägs ju att det är utvecklande för en människa när hon tar ett steg längre, utmanar sin kapacitet liksom. Så är det säkert också, men jag tänkte nyss på en annan grej. Jag tror att det mest utvecklande är när man gör saker som strider mot ens natur.
När man gör nåt som är oväntat - inte bara för omgivningen, utan även för sig själv. När man gör något väldigt otypiskt. Jag ska försöka behålla den tanken en stund. Inte för att jag vet någon situation när jag kan testa den, men för att jag känner på mig att jag hela tiden gör saker, och beter mig, som man väntar sig av mig - och som jag själv väntar mig av mig.
"Jag har inte varit mig själv idag", heter det ju, men det är inte säkert att det är en dålig grej. Och det heter ju: "Var bara dig själv", men det är inte säkert att det alltid är så utvecklande - för sig själv är man ju automatiskt. Sen kan man ju fundera över vad utveckling är.
---
Andra bloggar om: tankar
3 kommentarer:
Men varför är det ingen utmaning om man gör nåt oväntat? Det är väl ingen motsättning?
Jag är nog sån som alltid har tänjt på alla mina gränser, så numera vet jag vad som definitivt inte fungerar.
Usch vad negativt det där lät! Men jag tror inte att man kan bända ut-och-in på sig själv hur som helst.
Det svåra är nog att göra något omedvetet oväntat, dvs att göra något som inte förväntas av en utan att man tänker på det. Lyckas man med det så blir det ju snabbt en del av ens medvetenhet och känslan av att kliva ur ramarna försvinner...
Lite som att gränsa en gråsparv.
Ja vi har varit här förut, jag vet. (Det är min undermedvetenhet som talar, så egentligen är det inte så mycket att bry sig om)
Men säg till om det händer nåt oväntat!
:)
desiree: Man kan köra det lite försiktigt, kanske rapa efter maten, om man inte brukar göra det.
vanja: Än så länge inget.
Skicka en kommentar