Andra bloggar om: skelett, dödskallar, kryptor, munkar, döden, konst
---
När jag var i Rom drack jag cappuchino både en och två gånger. Hade jag ätit munk till dessa hade det varit allt för mycket av sockerchock, så det lät jag bli. Jag besökte också ett ställe som heter Santa Maria della Concezione dei Cappuccini, och där finns det munkar - i kryptan under - Cappuccinimunkar. Man får liksom kaffe och munk på samma gång där - utan att varken dricka eller äta.
Tryck på skallen för att se bilder på munkarna.
Däremot får man se skelett i alla möjliga former och utföranden. Kryptan är ett så kallat Ossuarium - ett benhus. Skeletten av döda gamla (och unga) munkar både hänger i taken och är uppsatta på väggarna i barockaktiga mönster. Det är faktiskt inte läskigt, att titta på dem, utan bara vackert. Det är nästan så att man önskar sig själv dit när man dör - eller åtminstone nån gång får tillfälle att bygga egen skelettkonst.
6 kommentarer:
... skum som jag är så har jag privatforskat lite på det där med reliker... mycket spännande! Vem var det som exempelvis kokade och rökte kropparna som skulle bevaras, fraktas över kontinenter och bli reliker??? Sånt undrar jag över... ja, när jag inte undrar över kossor, hundar och annat...
maria: Det var väl nån underhuggare som gjorde't, som vanligt.
Och förr var det ju svårt över huvud taget att frakta köttiga saker, så de gjorde nog liknande med kroppar som inte skulle bli reliker också, men som skulle begravas i sitt hemlands jord.
Ja exaktemente, fast tror du verkligen att det var ur samhällets lägsta (exvis Rackaren?) man gav uppgiften när det gällde personer som till exempel Heliga Birgitta och Magnus Ladulås och alla de andra heliga och holiga typerna!?
Jag är inne på att det antingen är Rackaren eller någon hemlig präst som ingen någonsin känt till... det är i allafall oerhört spännande!
Maria: Du kanske är nåt på spåren. Akta dig för hemliga brödra(eller systra)skap bara.
Just de här munkarna tror jag ligger begravna väldigt länge innan de grävs upp och blir dekorationer. Bäst är texten som står på väggen (ur minnet): Det ni är var vi. Det vi är blir ni. (Ungefär.)
Ullah: Nåt sånt jag. Låter som trista framtidsutsikter.
Skicka en kommentar