tisdag, december 25, 2007

De var inte Romare längre

Sådärja, medborgare, nu har jag lyssnat klart på hela "History of Ancient Rome". Fatta och förstå alltså - jag har lyssnat mig igenom 48 halvtimmeslektioner - 24 timmar - föreläsning om Roms uppgång och "fall". På engelska (eller irländska, snarare)! Mycket B.C. och A.D. har det blivit.



Alltså, Romare 250 före Kristus till ungefär 250 efter Kristus har alltid varit mina Romare of choice. Inga andra Romare har jag velat veta av. Men nu har jag - trots att lektionerna var rätt allmänna och övergripande - ändå lärt mig att fördra, överse med och till och med erkänna andra Romare. En liten låsning har släppt.



Naturligtvis låter det löjligt för de flesta, men jag har aldrig tyckt om att höra om Roms "fall". Det känns trist. Det känns som nedgång och entropi; alldeles för likt Sverige och till exempel min egen lägenhet. Trist, helt enkelt, och deppigt.

Men nu har jag en något förändrad bild av detta "fall". Det finns många teser, teorier och förklaringar till varför Rom "föll". Det jag menar med Rom är: Det äkta "antika"; vi drar till med 250 före till 250 efter.



Efter att ha sett "Jag, Claudius", "Ben Hur", "Gladiator",otaliga andra Romarhistorier och nu dessa lektioner har jag kommit fram till en sak: Rom föll inte. Detta är både rätt och fel. Vissa kan hävda att medan Väst-Rom (gradvis) föll i Goters hand så levde "Rom" kvar i det Bysantiska riket tusen år till, och att invånarna där till och med kallade sig Romare. Men som jag ser det är det inte hela sanningen.

Hela sanningen, som jag ser den, är att runt 400 efter Kristus fanns det inga Romare - i den meningen jag kallar dem Romare - kvar. Människorna som levde då, i det forna Romarriket var inga Romare - de var medeltidsmänniskor. Som jag ser på saken spelar det ingen roll att vissa delar blev invaderade och vissa delar "levde kvar" - medeltiden var redan framme. Folk tänkte på andra sätt än de hade gjort. De levde annorlunda. De hade för länge sedan tappat känslan av att vara Romare på det gamla sättet. Så ser jag på saken, trots att jag är så långt ifrån lärd i ämnet man kan komma.
---
Läs även andra bloggares åsikter om
(Ursäkta om jag låter blurrig. Jag har nyss dragit i mig en halv sjuttis av brorsans whisky).

8 kommentarer:

Leszek Bonikowski sa...

Ahh... tacka vet jag den gamla goda republikanska tiden, innan kejsarna började trängas på Palatinen :)

stationsvakt@gmail.com sa...

les: Fast som jag ser på saken hade republiken ruttnat rätt ordentligt på slutet.

Leszek Bonikowski sa...

Jag ska ta mig an The History of ancient Rome och be att få återkomma. Ser fram emot en debatt på Forum sedan.

stationsvakt@gmail.com sa...

lez: Det ser jag fram emot. By the way kommer du att vinna, eftersom jag har så dåligt minne. :-)

Anonym sa...

Vad det än var som höll ihop republiken så började det att försvinna rätt tidigt. Kanske redan efter Hannibalskriget då de självägande bönderna ersattes av slavdrivna storgods.

stationsvakt@gmail.com sa...

paradigm: Det med. Vad jag fick det till var det väldigt många bäckar små.

Anonym sa...

Applåder, som jag redan påpekat så har garreth fagan en röst som kan få en hyperaktiv ettåring på amfetamin att somna på 3 sekunder. Men nu när du är klar så kan du ju ta itu med något annat, du har redan fått ett tips. Kom i och för sig på något som du kanske uppskattar mer som romarfanatiker: Julius Caesars Commentaries. Han skrev dagbok under hela gallienkampanjen, riktigt spännande. http://www.learnoutloud.com/Catalog/History/Ancient-and-Medieval-History/The-Commentaries/14682

stationsvakt@gmail.com sa...

SS: Åhå, tack. Ja, Garreth nämnde ju faktisk Julius Caesars Commentaries, att han liksom skrev om sig själv i tredje person. jag kan tänka mig att det är en god lyssning.