---
Läs även andra bloggares åsikter om döttrar, tatueringar, 18-åringar, ugglor
Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
11 kommentarer:
Stolt som en uggla? Kan man skriva så? Jo, det gick bra...
HEJA BEA! den är asfräsch!
Stolt som en uggla, klok som en tupp? Modigt var det i alla fall. Jag skulle nog aldrig våga tatuera mig. Tur att det finns de som vågar, annars skulle ju alla tatuerare gå arbetslösa. (Kanske hittar dottern någon med en tatuerad sork som ugglan kan jaga!)
stella: Det funkade. :-)
Jag blev själv lite inspirerad.
tai ni po ni: Ja, heja!
håkan: Du borde tatuera dina skelettgubbar nånstans. Kanske en rolig strip i pannan? :-D
Mycket klokt motivval!!!
Like it!!!
maria: Jag tyckte det blev snyggt. Om jag någon gång skulle få för mig att tatuera mig så skulle det bli en hare som trummar.
... och om jag skulle tatuerar mig så skulle det bli ett mjukt hundöra!
Herregud jag talar i presens även fast jag aldrig någonsin tatuerat mig i hela mitt liv!
maria: Aha, du tatuerade dig alltså inte samtidigt som du kommenterade. :-)
när ska din dotter börja blogga? föra familjetraditionen vidare? stationsdotter.
Schmut: Hon har faktiskt precis börjat. Hon är en del av en gruppblog:
http://tainiponi.blogg.se/
Skicka en kommentar