Jaså ännu en gång, man höjer knappt på ögonbrynen längre. Ännu en gång har någon låtit sina empatilösa, psykopatiska sidor gå ut över släktet Erinaceus europaeus. Varför är just de så utsatta? Troligen för att de inte har mycket att sätta emot. Om jag fick vara en av dem som bestämmer så skulle jag, om man nu lyckades fånga in en sådan djurplågare, se till att denne hölls borta från allmänheten och allmän plats så länge som möjligt. Om någon ger sig på någon (eller något, som i det här fallet) bara för att den inte kan försvara sig, för att den är liten och försvarslös, vad är det då som säger att nästa offer inte är ett litet barn? Ja jag är ju knappast nån psykolog, men som jag ser på saken så borde det ju vara så.---
Läs även andra bloggares åsikter om igelkottar, djurplågare, psykopater
4 kommentarer:
Jag skulle nog vilja gå längre än så. Jag skulle nog viljaelda lite på dom dom gör så mot en liten igelkott, bara så det får känna hur det känns. Usch jag hatar djurplågare!
Catta: Ja visst blir man jäkligt förbannad.
Vidrigt gjort. Vi har förmånen att ha några kottar i vår trädgård. Trevliga varelser faktiskt. En brukar ta en snabb inspektionsrunda på vår utomhusaltan när vi sitter ute.
Nästa offer ett barn, det är nog lite sant också. Har för mig att jag läst någonstans att de där riktigt vidriga typerna inte var så snälla mot djur när de var mindre.
Urban: Ja det borde ha nåt med nån slags empatistörning att göra.
Skicka en kommentar