Ulrika Knape
Gunnar Larsson
---
Läs även andra bloggares åsikter om simning, simhopp, gunnar larsson, ulrika knape, autografer
Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
måndag, mars 23, 2009
Mina två autografer
Under en kort period, för ungefär trehundra år sedan, samlade jag på autografer. Eller jag och jag, förresten - det var nog min farsa som fick stå för insamlandet, eftersom jag antagligen var för blyg för att be om dem. Samlingen blev aldrig särskilt stor; egentligen är det väl bara två namn i den som kan vara kul att ha (vad man nu ska ha dem till), nämligen dessa:
Ulrika Knape
Gunnar Larsson
---
Läs även andra bloggares åsikter om simning, simhopp, gunnar larsson, ulrika knape, autografer
Ulrika Knape
Gunnar Larsson
---
Läs även andra bloggares åsikter om simning, simhopp, gunnar larsson, ulrika knape, autografer
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
14 kommentarer:
Det finns säkert samlare för sånt där. Sälj dom på tradera.
Haha...gulligt tummade lappar.
När jag var liten vågade jag aldrig, nuförtiden är jag hemsk. Nästan tvångsmässigt stegar jag fram till än den ena än den andra för att visa min uppskattning. Senast Carolina Gynning på Sturups flygplats. Hon blev glad, min man tyckte det var såååå pinsamt. Men autograf ber jag inte om.
Baronessan: Njä ... båda personerna lever ju i högsta välmåga, efter vad jag förstår, så det är nog bra att be dem om autografer.
Pim: Hur kommer det sig att du blev modig?
Deras autografer har jag också! Plus några till, jag kom lite längre i mitt samlande tydligen. Exempel: Sonia Hedenbratt, Gunnar Sträng, Olof Palme, Sten-Åke Cederhök, Fred Astaire m fl. En brokig samling. De flesta skaffades per brev, dock inte Palmes.
Jag har en LP med supertrummisen Bill Brufords autograf på omslagets baksida. Ropade in den på ebay. Trots Brufords status och trots att skivan är ett coolt smamarbete med Yes/Moody Blues-keyboardisten Patrick Moraz var det knappt nån budgivning, jag fick den för knappt hundra kronor inkl frakt. Men båda två är fantastiska musiker så det är roligt att ha den autograferad i skivhyllan.
Ullah: Fred Astaires autograf är ju ganska tufft att ha. :-)
Magnus: Grattis. Mycket progressivt av dig att köpa'n. :-)
Jag har Björn Skifs och Leif Loket Olssons!!!
Maria: Lokets, haha. :-)
Bra fråga...helt plötsligt blev allt glasklart och jag insåg att det är ok att vara som man är.
Var du alltså med på OS 1972, Johnny?
Pim: Jag ska också genomgå den metamorfosen ... vid tillfälle.
Lotten: 72 var jag 8 år. Men min farsa var faktiskt där.
Wow. Respekt!
Jag har simmat i samma vatten som Knape. Hon tränade och hoppade i samma basäng som jag lärde mig simma i. Ingen autograf, men vi delade klor.
Autografer har jag inte bett om annat än i samband med boksigneringar, än mindre samlat på för deras egen skull, men trots det har jag ett signerat foto i min samling med en personlig hälsning som min faster i USA påpassligt ordnade på 1970-talet: Edwin "Buzz" Aldrin, vars efternamn för övrigt avslöjar honom som svenskättling. Långt senare fick jag veta att vi är avlägset släkt också, trettonmänningar ungefär (värmlandsfinska anor).
Annars minns jag också just Knape och Larsson, speciellt från sommar-OS 1972 i München (där Gunnar Larsson fick tidtagarna att plocka fram tusendelarna för att avgöra en tävling). Nej, jag befann mig inte på ort och ställe; jag tittade på TV.
/Avd. "Lassie hälsade"
mrsli: Snäppet mäktigare än blodsbröder: Klorsystrar.
aa: Coolt med Buzz - en rymdgubbe alltså. :-) "I rymden kan ingen höra Lassie skälla". :-)
Skicka en kommentar