... i jämförelse med sina amerikanska motsvarigheter?
[Bilden på den svenska kiosken (som jag har beskurit) har jag snott från Josephzohn. Bilden på den amerikanska kiosken har jag hittat på Vintage Photographs.]
Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
8 kommentarer:
Helt överens och då har jag knappt nämnt glassbilarna ...
Tjing för den näst sista av dem!
Hm, men hur skojiga glasskiosker vill man ha på Stortorget till exempel? Jag tycker att alla låga träbyggnader i känsliga historiska stockholmsmiljöer ska vara stockholmsgula, djurgårdsgröna eller - om man absolut måste go wild and crazy - faluröda.
Östermalmstorg ser för djävligt ut med sina brackiga paviljonger. Där 'Lisa på torget' står ska det vara tomt. Under träden ligger serveringarna bra, men det skulle se mycket trevligare ut om de tog fasta på färgtraditionen från Djurgården.
Clam: Hm. Nästa gång jag går förbi Ö-torg ska jag se om jag kan bekräfta det du säger.
Speciellt tråkiga under lågsäsong.
Stefan: Man kan nästan se en imaginär tumble weed rulla förbi.
Och glassbilarna ska var grå och ha varningsskyltar med svarta ramar: GLASS ORSAKAR FETMA. GLASS GÖR HÅL I TÄNDERNA. GLASS DÖDAR.
Clam: Oroa dig inte ... det kommer.
Skicka en kommentar