Det som göms i snö

Mellan Mosebackes höjder och Slussens tunnelbana vid Södermalms torg leder en gammal trätrappa.Jag var ute och gick igår. Det var en sån där ledig dag och jag skulle besöka min sjukskrivna brorsa. Efteråt ville jag inte riktigt åka hem, för det är rätt mysigt att knalla runt i stan när det mörknar så här års.

Men tillbaks till trappan. Jag var på väg upp för den. En bit upp gör den en sväng, och i hörnet som svängen bildar kan man blicka ner i ett buskage ca en och en halv meter ner. Jag märker att jag är dålig på att beskriva - skitsamma: jag gick i en trappa och tittade ner i buskarna bredvid.

Igår hade snön, som var en halvmeter tjock förra veckan nästan smält bort helt och hållet inne i stan. Och eftersom det som göms i snö kommer upp i tö har jag alltid mina ögon i Marty Feldman-läge. Det måste man ha, jag hittade faktiskt en femhundring en gång genom att vara observant på vad som ligger och skräpar i fotnivå.

Marty Feldman-ögonen har den funktionen att de sållar automatiskt. För yngre läsare kan jag förresten berätta att Marty Feldman var en komiker som hade ögon som en kamelont. Som sagt, de sållar; gammal sko - går bort, gammal snusdosa - går bort, stor ljus papperslapp - alarm! ögonen skickar en signal till hjärnan som säger: "detta kan vara en peng". För det mesta är det ju bara en papperslapp, men den måste kollas upp.

Tillbaks till buskaget under trappan. På väg upp för trappan vred sig det högra ögat åt höger och nedåt. Jag stannade upp för att processa informationen. Vad var det... ett plaströr? En ihoprullad affisch? En dockas lår? När sådant händer måste jag gå tillbaks och ta en närmare titt. Ja, vad var det?