Bruce Willis har en Homer-mun. Om man tittar på Homer Simpsons mun så ser man att det är en egen enhet, en sak som liksom är skild från resten av ansiktet. Och titta på Willis´ ansikte, det är samma sak med hans mun. Redan första gången jag kom på uttrycket "Homer-mun" kändes det helt rätt. Det låg liksom bra i munnen och kändes helt rätt att säga. Varför kunde jag inte riktigt förklara förän för några veckor sedan, det var då jag kom på varför jag trivdes med ordet.
När jag var i de yngre tonåren läste jag Asimovs böcker om Stiftelsen. Man måste läsa om vissa böcker. I alla fall jag måste det, bristen på minneskapacitet kräver det. Jag antog också, och antog rätt, att de höll för en ny läsning. Efter ett tag var man bekant med alla gamla namn i böckerna igen: Yugo Amaryl, Hari Seldon och resten av alla fantasifulla namn. Och så namnet: Homir Munn (en bibliotekarie). Aha, det är därför. Det är för att namnet Homir Munn låg och skramlade i bakhuvudet sedan över tjugo år som uttrycket Homer-mun funkar så bra. Kul när man kommer underfund med saker.
....Hur oviktiga de än är i det stora hela.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar