Nu skriver jag om mig igen.

Jag funderade på det här om hur man ser på sig själv. Häromdagen sade en kompis till mig: "Alltså Johnny, du pratar b a r a om pengar hela tiden". Jag svarade att det får man stå ut med om man umgås med mig, för pengar är det enda jag tänker på, hela tiden. Morgon, middag och kväll. Eller snarare bristen på pengar då.

Men om jag inte gjorde det, om jag t.ex. blev miljonär (som genom ett trollslag) idag, nu... Vem vore jag då? V a d vore jag då? Jag definierar mig själv som en som alltid har dåligt med pengar, det genomsyrar hela min person. Naturligtvis har jag som de flesta en hel massa roller att bära upp: pappan, jobbaren, kompisen osv... men tanken på pengabrist gör att rollerna påverkas. De är: den fattige pappan som inte k a n köpa den där julklappen, den fattiga jobbaren som alltid måste ha med sin sunkiga matburk och a l d r i g kan gå till personalmatsalen, den fattige kompisen som allt som oftast inte k a n hänga med och fika.

Men som sagt, om jag blev rik, vad skulle hända med de rollfigurerna? Jag tror att jag skulle få en allvarlig personlighetskris. Några saker som skulle ske är att: Jag skulle bli tvungen att vara mycket mer social, för det skulle inte finnas någon fattigdom att gömma sig bakom. Jag skulle bli t v u n g e n att följa med till den där personalmatsalen och sitta och vara trevlig mot kamraterna (jo, jag kan vara trevlig...jag behöver bara lite träning). Jag skulle ge barnen allt de ville ha, men det skulle bli på ett slött och oengagerat vis, jag skulle sitta som en Al Bundy i soffan och slänga fram sedlar utan att ta blicken från tv:n. Och jag skulle bli tvungen att umgås och umgås och umgås: ingen "Kan inte! Har inga stålar!" att gömma sig bakom som sagt.

Ovanstående visar att jag skulle bli både en trevligare men samtidigt tristare person om jag blev rik. Men det värsta av allt är inte det, för dessa saker är skitsaker man vänjer sig med och så att säga rollbesätter sig i på nytt. Nej, det som definitivt skulle hända är att min hypokondri skulle få fritt spelrum. Nu ligger den och slumrar. Den får sina utbrott på ett björnen sover-vis ibland, men för det mesta håller jag den under kontroll. Men med alla (sic!) problem lösta här i livet (ja, pengar löser alla problem) skulle den vakna. Den skulle ge mig cancer till frukosten och AIDS till kvällen - och allt det jobbiga en människa kan drabbas av där emellan.

Så vad är värst, en hypokondri som skulle ge mig ett nervsammanbrott och magsår, eller en ständig fattigdom och penningbrist som ger mig magsår och nervsammanbrott? Ja, det vete fan - den som lever får se, som det så populärt heter. Och nu har jag bloggat ur mig lite överskottsångest. Bloggning är förresten i stort sett gratis.