Idag är det fredag

Nu är det fredag igen, höll jag nästan på att skriva. Det känns så. Det är fredag utomhus; ljuset genom bladverket tvärs över gatan, och bilarna som far förbi på hemväg signalerar fredag. Det är nåt med stämningen, med kvällskylan. Trots att klockan bara är halv fyra när jag skriver.

Det är som om en vecka har förflutit sedan helgen. Men det är måndag, helgen var igår. Man kunde kanske tro att jag har haft mycket att göra idag, att jag har fyllt dagen med en veckas göromål och gärningar, men det har jag inte - jag har mest suttit stilla.

Jag tycks ha lättare till melankoli nu för tiden. Den smyger sig på så tyst att den redan har tagit mig i besittning innan jag ens har märkt att den var på väg. Inte deppighet, inte sorg, bara ett slags dystert missmod - nästan som när man var barn och grönalundsbesöket led mot sitt slut, eller när sista bladet i den bästa boken vändes.

Känslan är mer vuxen nu. Lite som att ha gått på bio ensam, och när ljuset tänds ser man att det nästan är tomt i salen, att man har suttit där tillsammans med endast några få, men ändå utspridda i ett dunkelt ljus. En trött känsla, nåt som är släkt med ensamhet men ändå inte är det. Som att tiden går för fort.