Ups! Här ligger man ju i farozonen. Jag jobbar ju som trevlig receptionist, så fatta hur många leenden man klistrar dit varje dag. I och för sig är inte alla leenden påklistrade, men nog så många.
Jag brukar, när jag möter någon i en korridor till exempel, slänga upp ett smajl. Det är nästan en betingad reflex, och går automatiskt. Jag tänker inte ens på det. Men när jag har passerat denne någon dyker mungiporna som två Stuka-bombare mot marken - det är då jag märker att jag har lett.
En som verkligen ligger i riskzonen för att bli sjuk är Carola. Ja, hon blev ju också det. Hennes falska leende satte sig på stämbanden i gårdagens schlagerfinal. För att hålla sig frisk har hon antagligen stoppat sig full med mediciner - vilket i kombination med ansträngningen på scenen ledde till en stor, svullen ådra i pannan.
Den där ådran var det enda jag såg när hon körde sin grej igår. Den vann finalen! Fast när jag tänker efter så kanske Carolas leende inte är falskt och påklistrat. Hon är ju något av en religiös fanatiker, och dessa brukar ju alltid - åtminstone på filmer och i serier - le sådär galet.
Förresten så höll jag på Linda Bengtzing
---
Andra bloggar om: leende, carola, ådra
19 kommentarer:
Hon håller kanske på att förvandlas till en klingon med topografiska kännetecken i pannan...
Hahaha... mycket märligt med den svullna ådran...
jag såg något i hennes blick under hennes framträdande däremot.
men givtevis är hennes leende falskt , alla religösa fanatiker ler konstant, och de gör det enbart för att lura folk på pengar.
jag har samma leendereflex som du Johnny men oftast är det mest för att göra folk glada, ler du mot de så ler majoritetn tillbaka
el_pedro: Shit! Nu funkar inte bloggen - igen. Suck.
Jo, jag ler inte b a r a mekaniskt.
Det verkar livsfarligt, det där.
Att vara ständigt leende tär. Det är ju därför jag är på gränsen til mano.
Tack.
Nu vet jag:)
Men det är intressant och jag har
faktiskt funderat på det. För så fort arbetspasset är över så är det inte tungt att le. När man inte får betalt för det. När man är gratis liksom.
Desireé: Det ÄR det.
amishka: Faktiskt. Det märkligaste leendet man kan ha är det där fånleendet man ibland får när man ser nåt fånigt amerikanskt på tv. Man märker inte att man ler förrän män känner att det stramar i fejset.
Sandra: Ja, vilken syn. ;-)
Honken: Botox.
Arbetar man i affär, ja, står bakom kassan,blir man just så där. Det förklarar ju allt.
Tack för det, Johnny.
Å andra sidan möter jag nog hellre en leende människa som efteråt surar, än den som surar hela tiden. Det blir liksom lite enklare här i världen med den första varianten.
Jag glömde ju det där med ådran! Det var det första jag såg och jag tänkte genast att botoxet hade runnit iväg på nåt vänster.
Åh! Men vi som lider av Pollyanna-syndromet ler ju på riktigt hela tiden elelr i alla fall tror vi det.
:)jag vet vilket leende du menar. Det är det där leendet som Peter Magnusson i Hey Baberiba har.
elisabet: Ja, ett McDonaldleende är bättre än inget alls.
lisa: Det sägs också - i motsats till vad den här undersökningen säger - att ett leende - falskt eller riktigt - s k a p a r lycka. Jag vill gärna tro det. I alla fall blir omgivningen glad.
amishka: Utom när han spelar överklassare - DET ser verkligen ditklistrat ut.
carolra äger
embryo: Car-Ådra
Det borde vara ganska hälsosamt att jobba som tandläkare eller hjärnkirurg, då. De har ju munskydd och slipper le.
Men läkare är det yrkesfolk jag tycker ser allra sjukast ut, så jag får inte ihop det riktigt... ;=)
eva-lena: en läkare med munskydd borde ju kunna måla dit ett leende - det skulle jag ha gjort.
Det är inte en ådra. Det är hornen.
kalle: He he - så djävulsk är hon väl inte.
Skicka en kommentar