Nyss blev jag fotad för en artikel uppe på Sveriges Radio. Fick stå, jämte en körtjej och en trombonist, framför en sån där stor, vit, välvd duk. Såg antagligen rätt spånig ut.
Det var för ett par veckor sedan som jag blev intervjuad av en journalist. I Berwaldhallens nästa generalprogram ville de ha en artikel med något slags tvärsnitt av de som jobbar i huset. Vakten också - jag. Generalprogrammet kommer att medfölja som bilaga till Svenska Dagbladet så småningom. I augusti tyckte jag någon nämnde.
Han som intervjuade mig var den där tysta sortens - en sån som, likt en psykoterapeut inte säger så mycket, och på så vis triggar offret till att babbla som besatt. Jag har väl svårt för tystnader och pausar kan jag tänka, för jag babblade verkligen. Ska bli kul att se om mitt babbel gick att överföra till text.
---
Andra bloggar om: fotografi
Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
11 kommentarer:
åh - jag hoppas du lägger ut resultatet sen - så vi får läsa hur babblet blev =)
h-sara: Det ska jag, om jag kommer ihåg. Jag kommenterade hos dig för en stund sedan förresten. Men det kom inte med.
Det hade varit kul om du berättat en del om backstafe-tillvaron i Berwaldhallen, men det ahde förstås inte ommit med i broschyren. Att Stravinskij iblnad tittade djupt i glaset är ju bekant, Käbi Laretei berättar om hur det kunde vara att jobba med honom när hon spelade någon av hans konserter i Stockholm, i ganska färska "Såsom i en översätning". Stravinskij var ibland på hugget, ibland disträ och hans kompis Robert Craft följde honom som en skugga och försökte stoppa alla han inte kände från att få tala med Mästaren.
Patrick White var rakare om Igor: "Our dinner conversation got off to a flying start after each had confessed to the other he was an alcoholic".
magnus: Äsch. När jag var ny här, så trodde jag väl att det var nåt speciellt med musiker och dirigenter och såna. Men jag har upptäckt att alla är högst vanliga. Fan, de har till och med med sig matlådor till jobbet.
Var inte Jimmy Page och Robert Plant på Berwaldhallen i samband med Polarpriset? Jag vet, det skulle varit för trettio år sen.
Såg för nåt år sedan Robert Plant berätta om en hallucinatorisk födelsedagsfest för Ringo Starr i Malibu Beach.
Plant öppnade med att sitta i en palm (verkligt rock star behaviour) och ropa "I am the Golden God!", sen utbröt något slags bråk, och trots att ingen var arg slutade det med att både Robert, Roger Daltrey, Gerge Harrisons fru och ett piano hamnade i swimmingpoolen. En tv i pooolen öär ju inget för Zeppelin.
magnus: Att sitta uppe i palmer borde ju vara reserverat för Keith Richards.
vad hände med det här då? har du bloggat om resultatet, i så fall måste jag missat det... länk önskas :)
mickey: Vad jag har förstått efteråt, så är det nån reklam för berwaldhallen som ska följa med som billaga till SvD i Augusti, så jag kommer säkert också att missa.
aha, ok :)
PS: Har du stängt av CoComment? Fick inget meddelande om att du hade svarat här.
Mickey: Faktiskt så åkte CoComment bort i sista rensningen. Sorry.
Skicka en kommentar