Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
onsdag, juli 19, 2006
Förhinder
Det blev inget överskottslager för mig. Jag skulle ju dit, och jag kom en bit på väg ... sen gick jag hem. Här förklarar jag vad som hände.
uuuh, fy fan vad otäckt!! jag tror att det finns tusen sätt att reagera på - kanske var det en och annan sund skyddsmekanism som slog till där - för att ditt undermedvetna visste med sig att du inte skulle orka med att faktiskt inse vad som just hänt!!! Kan tänka mig att samma sak skulle hänt mig - alternativt hade jag suttit och gråtit hysteriskt....vet inte riktigt vilket...bra skildring iallafall!
petra: Alternativt att man inte bryr sig eftersom man själv inte är berörd. Illa, men det k a n vara så.
Desireé: Fast jag k a n inte bli riktigt arg ändå, på såna som tar livet av sig så det skrämmer andra. De har ju ändå liksom fått det ultimata "straffet".
15 kommentarer:
gaaah.
fan va otippat.
empatin är det inget fel på, jag hade nog också reagerat så.
det är nog rätt så "normalt".
dina planer sket sig, då får man bli lite purken. det var ju inte ditt fel att någon hamnade under tåget.
men otäckt.
el: Lite otäckt var det ju. Men jag har hört att sånt inträffar varje dag.
Enbart genom att resonera som du gör kring händelsen, pekar på att du är bra mycket mer empatisk än genomsnittsstockholmaren.
bgan: Tack. Men det fanns några riktiga empater ombord på pendeltåget faktiskt - som började gråta (empaterna alltså, inte pendeltåget).
uuuh, fy fan vad otäckt!!
jag tror att det finns tusen sätt att reagera på - kanske var det en och annan sund skyddsmekanism som slog till där - för att ditt undermedvetna visste med sig att du inte skulle orka med att faktiskt inse vad som just hänt!!!
Kan tänka mig att samma sak skulle hänt mig - alternativt hade jag suttit och gråtit hysteriskt....vet inte riktigt vilket...bra skildring iallafall!
Otäckt! Man vet ju inte hur det kom sig, om det var planerat kan man ju bli riktigt arg.
petra: Alternativt att man inte bryr sig eftersom man själv inte är berörd. Illa, men det k a n vara så.
Desireé: Fast jag k a n inte bli riktigt arg ändå, på såna som tar livet av sig så det skrämmer andra. De har ju ändå liksom fått det ultimata "straffet".
Jag blir nog alltid irriterad på folk som 'ska synas'.
Jag tycker det är mest synd om de som var närstående på ett eller annat sätt till den som hamnade under tåget...
paula: Fatiskt jag med. Det måste vara obeskrivligt.
desireé: Men inte på de som "ska synas" i självmordssammanhng väl.
Det är en väldig skillnad mellan självmordsförsök, och att hoppa framför ett tåg.
desireé: Jo det är det väl. Hyfsad template du har hittat förresten.
Att du inte tog några 71000 foton...
Mickey: Skulle ha sett illa ut tror jag.
Skicka en kommentar