Jag har suttit i reception i mer än tre och ett halvt år. Inte oavbrutet - jag har haft semestrar också, till exempel nu - men så länge. Jag borde kunna jobbet. Eller jobbet och jobbet - det jag ska göra i alla fall; en annan reception - ett helt annorlunda jobb.
Men en sak har jag aldrig lärt mig, och det är hur jag ska anmäla besökare. Någon kommer och säger:
"Hej. Jag skulle vilja träffa ..."
"Tjenare" säger jag.
Sedan kommer dilemmat. Ska jag säga:
"Vem kan jag hälsa ifrån?"
"Vem kan jag anmäla?"
Jag brukar göra så att jag ringer upp den som ska träffas, och medan signalerna går fram brukar jag fråga:
"Vad heter du?"
Det låter ju rätt personligt, för att inte säga rätt "Hurru du-igt". Men så säger jag i alla fall. Anledingen är att de två ovanstående låter så formella och töntiga. Vad ska jag egentligen säga?
---
Andra bloggar om: jobb
Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
6 kommentarer:
Med tanke på att vi bor i Det Informella Landet, så är det helt rätt. Själv känner jag mig obekväm varenda gång jag blir onödigt formellt behandlad, i allafall i Sverige. Att bli kallad Monsieur eller Mister är däremot en helt annan sak.
Allra, allra värst är folk som tror de är artiga när man niar. När folk säger "ni" till mig alena, så svarar jag numera alltid med "vi".
Det blir ganska komiskt.
jimmyroq: Ja, sån där McDonaldstrevlighet suger.
Lite mysko är det, att de inte kommer på själva att de borde tala om vad de heter.
desireé: Tycker jag med. Brukar alltid presentera mig.
Tänk vad krångligt vi gjort det för oss genom att göra det "mindre" krångligt!
p-e: Faktiskt.
Skicka en kommentar