Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
styggt, mycket styggt... kan tänka mig mammans blick när den stackars pojken stolt visade upp sin nya tatuering för henne. "Å herregud, har han klivit ur garderoben?"
4 kommentarer:
styggt, mycket styggt... kan tänka mig mammans blick när den stackars pojken stolt visade upp sin nya tatuering för henne. "Å herregud, har han klivit ur garderoben?"
Jag kan inte låta bli att tycka att det är lite underhållande. Men jag skulle verkligen inte vilja vara i pojkens kläder.
Tittar man inte på tatueringen innan man går hem? Det gjorde jag i alla fall!
hahaha. Det var inte snällt gjort...
Men det är ändå viktigt att förså vilken identitet ett äkta fan faktiskt har genom att vara supporter till "sitt" lag.
Att älska sin klubb och hata motståndaren är vad som gäller för många.
Så tatueraren tog väl chansen att ställa skåpet där han tyckte det skulle stå.
Grabben är det synd om.
Tatueraren däremot lär dock bli bjuden på bira av impade supportrar resten av livet ;-)
rigg: Haha ... elakt - men kul på ett jackass-vis.
kattis: Jag har funderat på att tatuera mig i 24 år nu. Har ännu inte kommit på nåt motiv. Ryggpenis går i alla fall bort.
maria B: Om jag vore penisgrabben hade jag blivit mordisk. Jag hade antagligen lejt några busar och hämnats.
Skicka en kommentar