Fötterna sköt fram under mig. En i taget. Det var nästan meditativt att se dem pendla - fram och tillbaks, fram och tillbaks - som ett lok. Men vattenpölarna störde meditationen, och de var större idag än igår.
Dimman hade lättat. Kaknästornets topp syntes, och under tornet ångade det från gräset. Men inte enda upp till toppen. En grön grävmaskin stod vid vägkanten, med en halvgrävd grop bredvid sig. Jag fantiserade om att den grävde runt och under tornet, så det välte.
Vid sjöhistoriska museet slog den emot mig - doften av våta löv och grenar som förbrändes. Den var blandad med kokt korv. Kanske stod det en korvgubbe någonstans. Doften hölls upp som en stor reklamtavla framför mig - säljandes svunna barndomsminnen av vinterslut och vårande. Men jag hade inte råd.
---
Andra bloggar om: promenad
Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
2 kommentarer:
..blöta löv.. och ..elda grenar.. Det låter mer som höst.
desiree: De kanske tränade inför valborg?
Skicka en kommentar