Jag såg faktiskt en nödlandande ballong - tror jag i alla fall. Jag och ungarna hade fått för oss att springa ut när det plötsliga mörkret kom med regnet igår. Det luktade härligt ute. Det gick bara inte att sitta inne. Så vi sprang ut och ställde oss under vår balkong och sög i oss doften av ozon.
Jag trodde först att det var månen som lyste upp de tunga skyarna därborta. Ett starkt ljus som blinkade fram och försvann. Det var en luftballong. Som en svävande lanterna såg den ut. Blinkade till igen, starkt. Sjönk.
Som den försvann bortåt sjönk den hela tiden snabbt. Den flammade upp ibland, men den orkade inte lyfta. Vi spekulerade om det var en kontrollerad landning som pågick. Väl snabb kanske, man vad visste vi. Nu tror jag att det var en nödlandning vi såg. Det var vackert.
---
Andra bloggar om: luftballonger
Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar