Skulle äta mellanmål på jobbet. Kokta havregryn. Jag råkade koka dem alldeles för länge, kanske sju eller åtta minuter: Klister.
Det är ett av hörnen på mitt databord du ser på bilden. Det är rött och snyggt. Ser gediget ut, men egentligen är det bara en spånskiva, om än rödmålad och lackad. Jag råkade slå av ena benet på det (med dammsugaren, vill jag minnas). Benet tog med sig en bra bit av bordshörnet.
Nu är planen - jag vet att det låter spånigt (spånskivigt?) - att använda överkokta havregryn som klister. Okej, trälim är säkert att föredra, men då får jag inget utlopp för min experimentlusta.
Bredvid mig nu, här på jobbet, är två blyertspennor ihopklistrade av en klick gröt. Det ska bli intressant att se om de är just ihopklistrade när jag kommer hit i morgon, eller om det bara är två pennor och en klick gröt.
---
Update morgonen efter: Nix, funkade icke. Pennorna släppte från varandra så fort jag petade på dem. Det slemmiga som band ihop havregrynen - sekretet, om man så vill - hade gått från klistrig konsistens till kristaller, och band inte längre.
---
Andra bloggar om: bord, lim, spånskivor, pennor, experiment
8 kommentarer:
Låter som ett hårt jobb det där. Se upp så att du inte blir utbränd.
Annars kan du koka en häst. How's that for an experiment?
Väntar med spänning på morgondagens bloggpost :)
Jag tror du har två lösa pennor och en klick torkad, stenhårg grötklick som sitter fast på skrivbordet!
Jo det är nog som Rigg säger...har av erfarenhet MÄRKT att kladdig gröt stelnar och släpper föremålen de fastnat vid;)
Pssst..hoppas du inte tar bort min jävlalilla kommentar på grund av nr1 elr nr2
*L*
paradigm: Jobbet har inte kommit igång efter semestern. Det är ganska dött än så länge.
p-e: Det räcker väl med klövarna?
rigg/StellaP: Halvrätt. Jag ska skriva en uppdatering.
Vill du ha bättre klister får du ändra matvanor. :)
Klister på stärkelse brukar mest användas till tapeter och annat.
Vad sägs om att börja gnaga på renar på eftermiddagarna?
http://www.forntidateknik.z.se/IFT/MNTarb/1983/jaktvap1.htm#hornlim
Magnus: Åfan. Jo, det var väl stärkelse jag pysslade med, antar jag.
Skicka en kommentar