Det här är Jenny Wilson. Om henne vet jag i stort sett inte mer, än det jag såg i Musikbyrån för nån månad sedan.
Nå, inatt drömde jag om henne. Eller också var det nån som liknade henne, fast som var helt vitsminkad/pudrad i ansiktet. Vi dansade, och jag var så där Let's dance-duktig, förvånande nog. Hon luktade gott, och jag sade det till henne.
Hon blev glad för komplimangen, tror jag, för hon log. Sedan lade jag till: "det är nog ditt ansiktssmink som luktar så gott.", och då blev hon sur. Men det var glömt efter ett tag, när vi dansade vidare till den här låten.
Och till tonerna av den vaknade jag. Musiken var så verklig att jag hörde den inuti mitt huvud en lång stund efteråt. Var tusan kommer drömmar ifrån?
---
Läs även andra bloggares åsikter om drömmar, jenny wilson, cab calloway
Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
2 kommentarer:
Vilken underbar video! Tack för den. Både dottern och jag tycker att folk borde dansa så där nuförtiden.
Om du missade Jeeves & Woostervideon som fanns där kommer länken här - den är också kul, fast på ett helt tvärtom sätt.
http://www.youtube.com/watch?v=BWnB0hQWGdI&NR=1
anna: Åhå. Den hade jag inte sett.
Skicka en kommentar