Men fan vad futtigt. En lärarinna fick en i slöjden tillverkad trä-snopp i present av några elever. Nu åtalas pojkarna. Naturligtvis, eftersom vi snackar Sverige på 2000-talet, och att fröken blev kränkt och polisanmälde. Det räcker inte med att skicka ungarna till rektorn - inte när man blir k r ä n k t.
Men det futtiga var det här. Pojkarna ångrade sig när de såg hur hon reagerade. De bad om ursäkt. En av de ödmjukade sig till och med så pass att han kom med blommor till fröken. Men nej, hon var fortsatt kränkt och godtog inte ursäkten.
Jag förstår att hon skulle känna sig kränkt om de använde dildon till att slå henne i skallen. Vad är det med folk? Sluta känna er så jäkla kränkta hela tiden. Fattar ni inte att ni devalverar själva begreppet kränkning? Fröken borde i det här fallet ha skickat killarna till rektorn, eller helt enkelt skällt ut dem. Alternativt - ta det med humor.
Även på Projo's blog.
---
Läs även andra bloggares åsikter om kränkningar, dildo, fröknar
---
Relaterat 1: Hade grabbarna haft metallslöjd
hade de ganske gått till väga så här.
Relaterat 2: Fröken var gravid och kanske därför extra känslig. En förmildrande omständighet?
9 kommentarer:
Haha, fyfan vad bra. Att man inte kom på det själv när man gick i skolan.
Och det här med att bli kränkt. Jag fattar inte att folk orkar. Dom mår nog inte så bra dom där stackars kränkta rackarna.
novus. Man kom inte på det för man var fullt upptagen med att tillverka kaststjärnor i smyg.
Ja just det. Så var det.
Det var tider det.
När någon har tillverkat något, och lagt såpass
mycket tid på det ,i skolan. Då måste man ju
snarare bli rörd eller full i skratt. och visat sina
kolegor. Då skulle dessutom dom där killarna
själva bli generade.och det skulle räcka som straff.Dom verkade ju vara ganska gulliga.
paola
paola: Faktiskt. Du har helt rätt.
Jag vet inget om det här fallet, men jag kan tänka mig en situation där den obscena gåvan var droppen som fick bägaren att rinna över. Killarna kanske hade trakasserat läraren i fråga (elever kan faktiskt göra det) jättelänge, och nu fick hon nog. Då går det nog inte att skratta åt eländet.
Men som sagt, jag vet inte om det är så här.
Ullah: Så kandet ha varit. Det framgick inte.
När jag läser det här påminns jag om när jag som ung lärare jobbade i Botkyrka och i mitt lärarfack på sommarlovsavslutningen hittade ett anonymt kuvert innehållande fem kondomer och en lapp med texten "Ha en trevlig sommar!". Brevet skrattade jag åt och tolkade som en omtanke om min hälsa samt en önskan om att jag inte skulle bli gravid. Senare avslöjades brevskrivarna och jag hade en glad stund när de rodnade förskräckligt.
Susanne: Man var inte så lättkränkt på den tiden.
Skicka en kommentar