Jag undrar hur många dagar i sitt liv man har legat i mörkret. Timmar som läggs till timmar; halvmedvetet liggande på ihoptvinade lakan, stirrande mot ett grått fönster eller en färglös vägg. Det måste handla om år.
Sömnlöshet - självförvållad för det mesta, men inte desto mindre ovald. Utsovandet långt in på eftermiddagen skapar kommande natts vridande, stirrande, grubblande hopplöshet. Man lär sig aldrig.
Inatt lade jag några timmar på sömnlöshetens växande berg av tid. Vakenhet är vakenhet. Sömn är sömn och återhämtning. Men liggande i mörker, vad är det värt? Har man nån nytta av det? Är dessa nätters malande rundgång i tanken något man kan dra nytta av? Lär det en tålamod? Ödmjukhet?
---
Läs även andra bloggares åsikter om sömn, sömnlöshet
Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
12 kommentarer:
Jag har också funderat över det här eftersom jag samt några av mina vänner har sovit dåligt de senaste månaderna - legat klarvakna och vridit oss som kålmaskar på en tråd (väver de trådar förresten... ?) ... jag misstänker att dessa sömnlösa timmar som är till för att ge oss liv, förkortar ens liv med exakt samma tid - och det min vän, känns inte bra!
... och jag vet att jag både talar och skriver på dialekt ibland... kan hända att ordet "legat" inte existerar i SAOL... eller...
Jag brukar få bannor för att jag använder mig av ordet "setat" vilket på min hemdialekt betyder suttit...
Men vad skulle "legat" heta om inte "legat"... "luggit"?
maria. Å andra sidan skulle man ha sovit, vilket är likadant som att inte leva (såvida man inte drömmer livligt)- så det kanske går på ett ut.
(Kålmaskar gör kåldockor)
maria: Klart det heter legat.
Jag tror faktiskt att det går på ett ut... det finns dagar där man borde varit vaken... men somnat med en bok i plytet!
Då ogillar jag kålmaskar (för kåldockor är avbilder av belzebub)... fast egentligen gillar jag alla djur!
maria: Beelzebub är flugornas herre... och kåldockornas också.
Jag måste erkänna för dig Johnny... jag ljög - jag tycker riktigt illa om, ja... jag hatar dem faktiskt: fästingar och blodiglar... fast att de är djur!
Jag är inte stolt över det, men jag är ju icke mer än en dålig människa ibland - fan tro't!
maria. Å andra sidan - hur ofta stöter man ihop med en blodigel?
Det verkar som om jag inte är den enda med detta problem, och knappast den ända som lidit av problemet i natt (har det varit fullmåne eller nåt?). Jag har alltid varit något av en nattmänniska men ibland måste man ju få sömn så att man kan göra det man ämnar att göra, måste göra eller vill göra. För mig så kommer problemen av och till, och håller ibland i sig i flera veckor. Sen kan det bli lite bättre en tid.
ias: Så är det för mig med. Jag är inne i en dålig period just nu.
Vi har ett fall i min familj:
Min bror blev utsatt för en blodigel som högg sig fast när han var liten... de fanns i sjön där hemma!
Maria: Din bror - Den ofrivillige blodgivvaren. :-)
Skicka en kommentar