Jag tror att det finns en glipa mellan vad samhället strävar efter och vad allmänheten tycker. Jag tror att samhället främst ser fängelserna som dels ställen där brottslingar ska rehabiliteras tillbaks till samhället, och dels förvaringsplatser. Jag tror att allmänheten, däremot, tycker att fångarna främst ska straffas (i skiftande grad efter de olika brotten), och att eventuella brister i fängelserna bara är av godo.
Fångarna tillhör varken samhället eller allmänheten - på nåt vis står de lite vid sidan av. Åtminstone inbillar jag mig att det är så. Egentligen är det ganska svårt att sätta sig in i vilket läger de känner sig tillhöra, men på nåt vis tycker jag det är konstigt att de klagar så mycket på förhållandena de befinner sig i - eftersom själva fångvårdsväsentet nog vill dem ganska väl ändå.
Men som sagt, det är svårt att spekulera om något man själv aldrig har varit inblandad i. Och vem vet - om jag nån gång hamnade i fängelse skulle jag kanske dränka JO i anmälningar. Men jag tror inte det.
---
Läs även andra bloggares åsikter om fängelse, fångvård, kriminalvård, straff
11 kommentarer:
Fast rent straffrättsmässigt i den moderna staten Sverige är det ju faktiskt så att det är frihetsberövandet som är straffet och inget annat.
Om man därtill behandlas otrevligt och dyl av personal så är det godtyckligt (och rättssäkerhetsvidrigt). Man ska ju inte få andra straff än det man döms till rimligtvis - annars finns det ju ingen ände på godtyckligheten. Då ska det ju stå i domen att man döms till 1 års fängelse under otrevliga omständigheter. Det ska ju inte förutsättas att man somfånge kan behandlas hur som helst - även om man är en brottsling och kanske ett arsle så undermineras ju trovärdigheten om straffet man döms till inte är det man döms till utan något helt annat och godtyckligt.
Det är ju lite som med dödstraffet i USA. Det är ju egentligen två straff och blir så oundvikligt eftersom fångarna alltid ska ges en chans till att försvara sig och överklaga under några år.
Det första straffet är ju den långa väntan man har på själva avrättningen. Att man går och lägger sig varje natt under ibland över 10-20 års tid och inte vet ifall de knackar på under morgondagen för att verkställa domen.
.
Jag kan verkligen inte sätta mig in i hur otroligt psykiskt knäckande den väntan måste vara. Visst finns det svin på death row som inte förtjänar empati, men med tanke på att de flesta kriminologer säger att minst ett par procent är felaktigt dömda så är det jävligt vidrigt med dödstraff.
.
Att säga att det är mer humant att dömas till döden som oskyldigt dömd än till livstid är absurt. Dels upphör möjligheten att nya bevis kan dyka upp. Dels kan den livstidsdömde faktiskt ta sitt liv om den nu inte vill leva längre.
.
Man måste ha rättssäkerhet i fängelserna - annars blir de meningslösa tortyrinstitutioner.
nihon: Självklart har du rätt. Man ska avtjäna exakt det som domen säger.
Hur kan du skilja på samhället och allmänheten. Är det inte allmänheten som är samhället? /T
anonym: Jag ser på dem som helt olika saker. Och det kanske är bra att det är så, jag vet inte.
Jag tänkte fråga precis det som herr/fru/fröken anonym frågade. Åtminstone är det väl så att allmänheten är en del av samhället?
Jag minns att det på "den gamla goda tiden" var så poppis att klaga på samhället. Dittan och dattan var "samhällets fel" och det lever väl kvar idag. Vare sig vi vill eller ej så är vi väl alla en del av samhället även om vissa befinner sig i marginalen. Självförvållat eller ej. Jag antar att det du menar med samhället i princip snarare är det man kallar staten. Jag tycker den uppdelningen är rimligare även om allmänheten i demokratiska val röstar fram ledningen av staten och därmed så att säga är staten så...
Fångarna skulle man ju kunna kalla en marginaliserad grupp men samtidigt får de organisera sig, skicka klagomål och rösta. I vissa länder fråntas man sådana rättigheter under fängelsetiden dock ej här.
När det gäller straff så är jag övertygad om att befolkningen är ganska hämndlysten och för att motverka hämndbegäret, klanmentalitet och kaos så har samhället lagen. Land ska med lag byggas.
Jag skulle antagligen bli en kverulant av stora mått om jag hamnade i finkan. Om inte annnat så för att få tiden att gå. Eller så skulle jag skämmas så innerligt att jag höll käften.
Visst, "allmänheten" (den del som har ivriga åsikter om det här) vill ofta att kåken ska vara jävligt avskräckande, punkt slut, och tror samtidigt - låtsas tro - att det fungerar som ute i det vanliga samhället ("titta dom får gratis vällagad mat, dom har gratis bostad, motion, tidningar och tv, och de jobbar bara fyra timar om dan, om ens det!")
Att du faktikst inte går säker på fängelset eller att det, eh, skulle kännas att veta att man saknar en privat sfär och kan bli visiterad, pillad i ändan eller hånad av vakter när som helst, eller nitad av en annan fånge, det faller helt ifrån. Ganska många i Sverige skulle nog vilja ha saltgruvor på Spetsbergen, sheriffer och dödsstraff, men man vill inte tänka efter vad det skulle betyda för samhället: "Jag är ju en laglydig person, är inte du det..?" *suck*
Apropå märkliga eller grymma "straff": kolla in den här tråden (man måste vara reggad på imdb): http://tinyurl.com/2bkmh3
Fascinerande.
p-e: Det där med lagen ja. Den kom ju antagligen till för att vi skulle slippa hämnas på varandra - staten hämnas åt oss. Men när staten inte gör det - vad händer då? Med det inte sagt att det inte är tillräckligt hårt att sitta inne.
magnus: Självklart borde man få gå säker för de andra fångarna. Om inte så är det ju en dubbeelbestraffning. Staten (eller samhället då) ska straffa.
Johnny: min teori är att fängelser aldrig bara fungerar som det var planerat, eftersom de som bor där på lång tid inte har några riktigt starka skäl att följa reglerna utom en obestämd möjlighet att bli fri för gott uppförande eller benådad.
Vill du ha cigg, sprit, porr eller knark ser du till att få det insmugglat hellre än att ställa dig i kön till kiosken (för tobak, det andra är ju totalt nej). Om du inte får nåt vettigt stöd med livet efter kåken så lägger du dig i träning för att fortsätta den kriminella karriären - och du litar inte på vakter eller medfångar så där i allmänhet. Vem som helst kan vara en fiende tills motsatsen bevisats.
magnus: Å andra sidan finns det inget alternativ till fängelse, som jag ser på saken.
Skicka en kommentar