Jag begriper mig inte på det här med tid. Jovisst, tiden går ju. Skägget växer, klockan tickar, valborgsmässoaftnar följer på varandra i allt snabbare takt, barnen växer och nätter följer på dagar som en aldrig stannande karusell.
Så tiden går ju - allt talar för det. Till och med solen åldras, sägs det, fast i ett ganska långt perspektiv - inget man tjänar på att ens fundera över eftersom det just är ett så långt perspektiv. En massa saker talar för att tiden går.
Själv står man där. I tidens ström står man med fötterna nedborrade i den slammiga bottnen. Ibland löses slammet upp och man tappar greppet och förs med en bit. Det kanske är det som kallas att leva i nuet - i takt med tiden. Men för det mesta står man där med tiden forsande förbi en.
Allt talar för att det finns en tid som går, men i det stora perspektivet - solens perspektiv - gör den inte det på det personliga planet. Istället är man som ett äpple på ett bord, som i stop motion-takt skrumpnar ihop och faller åt sidan: Man är bara mitt i ett enda NU, medan tiden rör sig omkring en. Samtidigt känns det inte som att man följer med strömmen.
Jag kan inte förklara hur jag menar, märker jag. Jag tänkte att om jag försökte skriva vad jag kände och tänkte så skulle bitarna falla på plats. Men det gör de inte. Och det är naturligtvis konstigt att jag skriver "man", när jag bara menar mig själv. Och en annan sak, kommer jag att tänka på nu, är att det inte går att beskriva tiden utan att använda metaforer. Tiden är inget man kan ta på.
---
Läs även andra bloggares åsikter om tiden
Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
6 kommentarer:
Det är synd att herrn inte diggar engelska eftersom det skrivs så mycket bra SF-litteratur som handlar om hur vi uppfattar tid och vad tid (kanske) egentligen är. Litteratur som aldrig översätts.
nihon: Jag vet bara alltför väl att du har rätt. Men jag har aldrig fått någon kläm på att läsa på engelska - det går för långsamt så att flytet försvinner.
Även till dig som gammal och grå bör väl rådet "övning ger färdighet" gå att ge dock :P
nihon: Jag har blivit förslöad av ljudböcker.
johnny! skärp dig.
ocharmig intällning .
JOHNNY SA....
anonym: Jag vet.
anonym: Tack för att du svarar åt mig. :-)
För övrigt känner jag mig rätt ocharmig för tillfället.
Skicka en kommentar