Jag såg en kaja hoppa omkring på gräset en bit bort. Den hade brutit vingen - så illa att en benknota uppe vid axeln (om det heter så hos fåglar) stack ut och såg läskig ut. Det var synd om den. Jag borde ha haft en luftpistol med mig, men det hade jag naturligtvis inte, och att fånga den ansåg jag som för svårt. Antagligen lär den fortsätta att hoppa omkring i det där skicket tills en katt tar'en.
---
Läs även andra bloggares åsikter om fåglar, vingar, kajor, skador, lidande
13 kommentarer:
Att du inte hade en luftpistol med dig kan jag förstå; men kameran?? :)
mickey: Det riktigt sjuka är att jag HADE kameran med mig, men inte kom på det förrns lång senare.
fast med kamera hade vi gått miste om den tjusiga illustrationen.
rigg: Jo .. det är så vi får se det. :-/
Ååååhhh, neeeej... inte en stackars fågel till... jag ääälskar fåglar... och det här gör mig så ledsen...trasiga fåglar som det är synd om... hmmmm...
NEJ, nu får jag lov att sy vidare på min tyllkjol!!!
Just det, Maria: Stackars fågel. Vi djurägare lider med alla djur som far illa. (Den här Katten är f.ö rädd för kajor efter ett antal busflygningar i hennes barndom)
maria: Du kan tillägna tyllkjollen denna stackar fågel. :-) (blir det förresten tyllägna då?)
Bra att du inte tog en bild, då hade jag börjat gråta. Jag såg en sådan fågel idag, en stor svart, med hängande vinge. Jag funderade på hur jag skulle fånga den och ta hem den och sköta om den. Då lyfte den och flög i väg. Det var väl en solskenshistoria.
petra: Eller också har du en helande blick. :-)
Tyllkjolen är absoluuut tillägnad både kajan och blåmesen, eller om det var en talgoxe... den var så frostig att teckningen var otydlig... stackars, stackars...
maria. hoppas den är död nu ... alltså för att den inte ska plågas mer.
hata fåglar jag skjuter dom så fort jag bara kan och dessutom så är det kul med ...så haha ta hand om en fågel... alldrig i helvete ...
anonym: Aldrig stavas med ett L, inte två.
Skicka en kommentar