Jag ligger på rygg i badkaret. Finns det någon som gör annorlunda? Jag reser mig till halvsittande och trycker ut en skvätt turkosfärgad head&shoulders över huvudet. Schampot färgas vitt och skummar sig som jag gnider det i hårbotten. Sedan lutar jag mig bakåt, doppar först håret i vattnet, sedan hela huvudet.
Jag dyker upp igen, blinkar bort vattnet ur ögonen. Lite schampo har blivit kvar i ögonbrynen, men det märker jag inte. Sedan sitter jag där. Nu frigör sig schampot från ögonbrynen, och rinner ner i ögonen. Snabbt, panikartat, sluter jag ögonen och slänger upp mina händer för att gnugga bort det. Det svider lite, men inte farligt.
Nu kommer grejen.
Jag överreagerade. I samma stund jag kände schampot i ögonen förstod jag att det skulle svida, men att det inte skulle vara så farligt. Ändå denna panik. Ändå denna teatrala panik och högljudda frustande. Ändå detta överdrivna gnuggande.
När någon skall knacka på ens knä, för att på så sätt framkalla en reflex-spark, brukar jag (man?) sparka även om knacken träffar fel. Varför gör jag så? Är det en reflex även det - att kroppen tror den ska sparka, och därför gör det? Eller är det för att man inte vill (på ett omedvetet plan) göra knackaren besviken?
Så varför reagerade som jag gjorde? Jag visste ju att det inte skulle göra ont, så därför borde panikreflexen uteblivit. Jag gjorde det på mig själv, så det där med att inte vilja såra omedvetet funkar inte heller. Varför denna överreaktion?
---
Läs även andra bloggares åsikter om bada, tvätta, schampo, sveda, reflexer, reaktioner
7 kommentarer:
Kanske det var för att just ögonen är så känsliga, och våra stenåldersreaktioner är lite starkare för just lite känsligare områden? Har svårt att tänka mig att man skulle reagera likadant för lite underfotssvidande.
pontus: Men grejen var att jag var överdrivet teatral, ungefär som om jag hade en publik vilken jag skulle få att tycka synd om mig.
Snygg sida, Tipsa oss, förresten.
Silverfiskarna skulle väl ha en show antar jag att du tänkte.
pef: jag har inga. För första gången bor jag i en lägenhet utan såna.
Tackar, tackar (vi är ett gäng som håller på med den), och detsamma!
så tråkigt för dig , J, de är ju så trevligt sällskap ;)
p-e: Ja, så farliga är de ju inte.
Skicka en kommentar