En gummimatta - min ängel och räddare

"Skönt är att leva, skönt är att dö. Skönt är att skita i meterdjup snö" heter det ju i talesättet, eller nåt i den stilen. Fan vet om det stämmer, det sista. Nu ska jag berätta om något annat som är skönt.

Nåh! Det har ju varit varmt idag. I skrivande stund är det fortfarande varmt. Skönt för di lediga, mindre skönt för di jobbande - rätt svettigt, rentav. Jag har suttit på en kontorsstol hela dagen. Utanför fönstret har sommaren exploderat. Innanför fönstret har det varit kvalmigt och varmt.

Inneslutna i varma loafers har mina fötter försmäktat. Jag vet inte säkert, men jag tror att fötter svullnar i värmen - det känns så. Jag är inte gravid, så jag skyller på värmen. Well, nyss reste jag mig upp för att gå på toa, och jag tänkte inte gå dit med skorna på. Och plötsligt stod jag på den, min ängel och räddare.



Jag stod på en sån där gummimatta, en sån man skrapar smutsen från skor på. Med hela min kropp tyngande över fötterna stod jag på den - och stod kvar. Jag stod kvar en stund, och sen började jag gå omkring på den. En gungande, vajande gång var vad jag åstadkom. Omkring på mattan gick jag, fram och tillbaks.

Det måste ha synts i mitt ansikte att jag njöt. För njöt gjorde jag. Mattans struktur pressade mot mina varma, svullna fötter som akapunktur och massage på samma gång. Fan vad skönt det var! Nu slutar jag skriva. Jag måste gå till mattan igen.
---
Läs även andra bloggares åsikter om fötter, dörrmatta, värme, svullnad, massage, akapunktur, skönt