Nedåt eller uppåt-mustasch?

Jag hade nyss ett mustasch-samtal med en trumpetare. Han hade varit marinkårssoldat i USA en gång i tiden, och berättade att regeln som gällde för mustaschbärande soldiers där och då (det var på Vietnamtiden) var att den inte fick växa utanför läpparnas bredd. Men han spelade i marinens blåsorkester, och jag antar att de hade andra regler än de som slogs i djungeln.

Vi kom in på ämnet eftersom jag sedan ett par veckor tillbaks har skaffat mig en mustasch (vilket inte har med kampanjen att göra, men som har råkat infalla samtidigt). Den är av sorten som går ända ner till hakan - som på en typisk långtradarchaffis a´la 70-tal, alltså. Vi kom fram till att den sorten kanske gör att man ser sur ut.

Tja, det är möjligt. Människor som ser sura och arga ut bemöts med mer respekt, har jag märkt, så det kanske passar bra. Min dotter hatar den och tycker jag ser äldre ut, men jag har fått en del komplimanger också - men bara från bögar och andra mustaschbärare, så det har varit svårt att få en riktigt objektiv bild av den.

Jag funderade på det där med muschens riktning; tänk om man skulle vinkla den uppåt? Tänk om man skulle låta den först få lite längd, kapa de nedre bitarna och sen tvinna den uppåt; lite sent 1800-tal, liksom. Skulle det funka?



Det är möjligt att det skulle det. Men går en sån mustasch att ta på allvar? Vore det inte lite som att klä ut sig till Gandalf eller Dracula, liksom, som att man är nån slags rollspelare. Så vill jag inte ha det.
---
Läs även andra bloggares åsikter om marinkåren, usa, trumpet, vietnam, mustasch, uppåt, nedåt, rollspel