Det handlade ju om bröd på historiska museet igår (vilket jag helgade genom att baka), brödets betydelse genom tiderna. Naturligtvis fanns där ett oblatjärn - eller våffeljärn, egentligen, för modellen jag såg var just ett sånt (Östergötland, 1200-1550 e.Kr.).
Med tiden kom oblatjärnen att bli mer avancerade än det på bilden, men principen är fortfarande densamma.
Nu så här trettio år försent, när jag tittar på den östergötska modellen, inser jag att det är ju såna man borde ha tillverkat på trä och metallslöjden i skolan, och inte kaststjärnor.
---
Läs även andra bloggares åsikter om kristendom, hostia, oblat, bröd, oblatjärn, historiska museet
15 kommentarer:
Skuttet fr kaststjärna till oblatjärn känns ganska långt...men om man varit smart hade man ju tillverkat det som såg ut som ett oblatjärn (men med osynlig multifunktion) och fått high score. Ha ha, jag gapskrattar åt den lille Johnny som visar sin skiss av oblatjärnet för en förundrad magister (som jag helt fördomsfullt tror att det var)
anna: Jag minns inte ens hur slöjdmagistrarna såg ut. Förresten - var kvinnor nånsin lärare i trä och metall?
Man kan undra vad majjen sa när lille J smidde sina kaststjärnor.
pf: Typ alla smidde dem - i smyg. :-)
En snabb research i soffan hemma hos mig, visar att det inte existerar annat än manliga trä och metall-slöjdslärare. Nej vänta, lillsonen kommer och meddelar att han har haft Ann-Marie i träslöjd, så där sprack den tesen! Why???
anna: Ann-Marie var kanske transexuell?
Mina söner har också en kvinnlig lärare i träslöjd.
Ullah: Ja, en del är ju ändå rätt kvinnliga av sig. :-D
Nä, sa lillsonen. Det var en helt vanlig tant...(fast jag hade gärna velat träffa detta unikum irl)
Smidde både tjejer o killar kaststjärnor???
See y a!
ullah: Var det Ann-Marie kanske?
Nästan samma namn fast omkastat, hon heter Marianne! (Har hon bytt identitet för att bättra på statistiken?)
anna/ullah: Nu börjar det bli för komplicerat. :-)
När jag scrollade neråt hann min hjärna registrera ett nytt potentiellt fiskevatten: Obla-tjärn.
Låter lite udda, men den kan finnas!
Studiomannen: Ja, i norrbotten bara måste den finnas.
Obla-di, obla-da, life goes on...
(Till Anna: Marianne är också en vanlig tant, jag har träffat henne IRL.)
Skicka en kommentar