-Det har kommit ett paket. Är det nåt du vill ha?
-Jag kan ta det, det är till en trumpetare.
Och som jag lämnade över paketet till orkesterinspicienten började min hjärna att bearbeta det han just hade sagt.
-Henrik!
-Ja.
-Du vet den där bastrumman som står därnere.
-Jaa.
-Om du går ner och petar på den, då är du också en trumpetare.
Därpå började han oja sig, stöna och bua, och därefter gick han - lämnandes mig sittandes, tänkandes att jag är ju fan genial och varför fattar ingen det.
---
Läs även andra bloggares åsikter om humor, skämt, studentikost, ordvitsar
4 kommentarer:
Jag förstår varför han stönade...
Vad var det den missade, humorn? Jag tycker det låter som den träffade mitt i prick, även om du förvisso inte är student i ordets traditionella bemärkelse.
Skicka skämtet till Sture Hegerfors! Han har en sida med Göteborgsvitsar i GP någon gång i månaden, och denna platsar helt klart där. Jag tror för övrigt att du är göteborgare innerst inne.
mrarboc: :-D
hakke: De förlorade en bidragsinskickar till blandaren. :-)
ö-helena: Usch ... men ja.
Skicka en kommentar