Drömblogg

Att blogga om sina drömmar är både ganska koko och rätt dödfött, rent läsvärdhetsmässigt, det vet alla som har försökt, men jag ska ändå plottra ner de fragment av nattens dröm jag fortfarande minns. Den här drömmen var så pass konstig att den är värd det.

Hari Seldon bor inte "i rymden i framtiden", utan här på jorden, och det är sjuttiotal. Jag befinner mig i ett snölandskap, filmat av Andrej Tarkovskij. Allt är brunmurrigt förutom snön, och en bit längre bort står en gammal kyrka.

Jag beger mig dit och därinne finns en disk där man lämnar in kläderna. Hari Seldon står där. Han förklarar sina första utkast till psykohistorien för den som har som uppgift att ta hand om folks kläder. Jag ställer mig en bit bakom och lyssnar på dem. Psykohistorien, förklarar Seldon, är framtidsförutsägelser baserade på statistik från olika opinionsinstitut, främst Synovate.

Jag tänker att det där lät ju jättesmart. Sedan vänder jag mig om och ser in i gången som leder in i historiska museet. Jag går in en bit. Står där en stund och tänker på kungar och drottningar, och går sedan ner en trappa. Nu är jag på Berwaldhallens nedre plan.

Där, till vänster, finns en toalett. Jag går in, trots att jag vet att ett dödligt hot väntar mig därinne. Men jag beväpnar mig. Jag har att välja på två sorters klädhängare, galgar, som vapen. En av trä och en av metall. Jag tar den av metall och vaknar sedan.
---
Läs även andra bloggares åsikter om drömmar, tarkovski, galgar, hari seldon, psykohistoria, snö, opinionsinstitut