En obehaglig scen

"Tektor hjelpes ur droskan, och ledd af två personer stapplar han fram och till genom spetsgården, I dess midt har man beströdt en fläck med sandblandad sågspån och midt på denna fläck ligger stupstocken, der hans hufud skall falla. Denna stupstock består af en ungefär två fots lång träbit, groft tillyxad i halfklotsform, men utan den sedvanliga urholkningen för halsen. Hvad läses i hans ansigte? Det vet ingen. Men gången och hela hans sättantyder att döden redan med fast hand gripit om hans lifs hjertrötter."
(HJERT OCH TEKTOR: kriminalvarden.se)



Jag tittade på Stjärnorna på slottet på SVT Play, och ganska precis 40 minuter in i programmet berättar Janne "Loffe" Carlsson om en filmroll han hade gått in i så pass att han sen inte hade blivit av med den. Han spelade den till halshuggning dömde förbrytaren Konrad Tector, i filmen Drömmen om Amerika, från 1976.



Han blev helt rörd när han berättade, och jag fattade faktiskt precis. Den scenen, när han gråtandes släpas upp för huggning, bör ha varit det värsta och mest gripande jag någonsin i mitt tolvåriga liv hade sett, då när det begav sig.

Man får se ett par klipp ur scenen (40 minuter in, som sagt), och än idag känner jag ett riktigt stort obehag när jag tittar. Om man jämför Janne "Loffe" Carlssons insats med till exempel Mel Gibsons avrättningsscen i Braveheart så vet åtminstone jag vilken jag tror är den mest naturtrogna.

Fan vet - man kanske inte ska gå in för djupt i såna här grejer, för det kanske som sagt var kan fastna.
---
Läs även andra bloggares åsikter om Janne "Loffe" Carlsson, hjert och tector, halshuggning, inlevelse