Armarna uppåt sträck

Sedan jag, för några veckor sedan, totalfastnade för filmposter-sidan Wrong Side of the Art har jag flera gånger fått tillfälle att fundera över hur filmaffischer är och kan vara uppbyggda. Jag har själv gjort en filmaffisch en gång. Den stannade visserligen i datorn, men medan jag gjorde den blev jag tvungen att fundera på hur man bäst komponerar ihop bilder för att ge ett slags hum/sammanhang/överblick av filmen. Det finns naturligvis många vägar att gå där, och en väldigt ovanlig väg fann jag i en av de många affischer som har gjorts till The Wicker Man.



En mycket, mycket märklig väg har man gått: Man har valt att komponera ihop situationer ur filmen där folk håller bägge armarna uppsträckta. Alltså situationer utan omedelbara kopplingar till varandra. Det var ett tag sedan jag såg filmen, så jag minns nog bara på ett ungefär.

Överst, instängd i "wickermannen" har vi Sgt. Neil Howie. Han håller armarna upplyfta eftersom han strax ska brännas upp och därför skriker på hjälp och viftar. Under honom har vi en kvinna jag inte riktigt minns, men som antagligen håller på med nån hednisk rit/tillbedjan, och därför hållar armarna uppsträckta. Nedanför henne har vi Christopher Lee, aka Lord Summerisle. Han lyfter sina armar för att peppa upp sitt hedniska gäng till religiös extas (för att skörden ska bli bra). Och längst ner har vi vår egen Britt Ekland. Hon är vänd mot de andra, men har även hon armarna lyfta. Hon är inplockad från en scen där hon naken står och dansar framför en dörr och bankar på den och har sig.



Det här greppet känns som sagt väldigt ovanligt och till och med ganska amatörmässigt. Men ändå - jag tycker att det funkar. Jag tycker att det ger kollaget en slags rörelse och liv. Nåt att fundera över kanske, för de som tillverkar dagens ganska trista och likriktade filmaffischer.
---
Läs även andra bloggares åsikter om affischer, posters, film, wicker man