fredag, juni 05, 2009

Bruna spår

Fy fan alltså, vilken ångest. Jag borde egentligen inte sitta och titta på "Recent Came From" på statcounter. Där ser man de gamla poster man sedan länge har glömt/förträngt att man har skrivit, och som folk nu besöker. Jag har skrivit nästan åttatusen poster vid det här laget, och nittionio procent av dem skulle jag helst bränna upp. Jamen fatta vilken skit man har vräkt ur sig genom åren; saker som har skrivits i stundens hetta, eller som som terapi, eller som totalt lyser av brist på verklighetsförankring.

En lämplig metafor kunde vara denna. Man har vandrat länge i en lång korridor. Man tar en paus och vänder sig om och betraktar den väg man har gått. Plötsligt känner man en doft, det luktar hundskit. Då ser man dem - spåren. Man inser att man redan i början av sin vandring har trampat i hundskit, och att bruna fotspår har följt en ända fram till nuet. Fy fan, vilken ångest.
---
Läs även andra bloggares åsikter om

6 kommentarer:

Håkan (hakke) sa...

Och så knäpper man upp byxorna och tittar ner i kalsongerna. Där är det också bruna spår. Sedan försätter man sig i trans och kikar in i hjärnans vindlingar. Guess what?

Johnny sa...

Håkan: Ja egentligen är det ju taskigt att skylla på hundar, när det ju är från ens egna vindlingar skiten härör.

Peace in mind sa...

...hur märkligt är inte livet...när jag tillämpar samma metafor...och guess what???

Mina spår är liksom gnistrande små stjärnor, ligger där i korridoren och bländar mig med sin skönhet.

Ehe...hybris tänker någon...och jag håller med lite grann:)

Johnny sa...

Pim: Jag gillar din bild bättre; skulle hellre se den.

Leszek Bonikowski sa...

Man vill ju att de mest besökta posterna ska vara de bästa men i stället är kommer de flesta besökarna till den nonsens man skrivit. Är det så att man helt enkelt ska skriva nonsens för att någon ska hitta till ens blogg?

Johnny sa...

lesz: så är det. nonsens brukar få flest besökare och flest kommentarer. :-)