Häromdagen var det en intervju med Ulf Lundell i Metro. Han gillar inte att inte få betalt för sin musik. Men vi bortser från den debatten och tänker på vad han även säger: "Min senaste skiva "Omaha" måste ha kostat en förmögenhet att göra". En förmögenhet? Alltså, jag har ingen jättekoll på produktionskostnader när det kommer till att göra musik, men jag inte kunnat låta bli att läsa om sånt genom åren, och har dessutom lärt känna en hel del musiker. Min uppfattning är att det nu för tiden absolut inte måste kosta en förmögenhet att göra musik, i alla fall inte om man inte väljer att det ska göra det. Kan det vara så att Ulf Lundell har valt att fastna i gamla och dyra (alltså helt odigitala) metoder?---
Läs även andra bloggares åsikter om ulf lundell
8 kommentarer:
Lustigt syn på sitt konstnärskap när han inte vill göra skivor som bara "laddas ner och försvinner". Naiv, som jag är hade jag trott att den största kicken var att skapa och att nå ut till människor.
Paradigm: Eftersom folk köper (eller laddar ner) allt han gör så kanske det automatiskt känns som en säker inkomst - ett vanligt jobb.
Blandar du inte ihop metoderna att *sälja*/lansera musiken och att spela in den nu? Jag har inte hört "Omaha" så jag vet inte ens vad det är för slags skiva (en man med gitarr och ett par killar bakom honom, inga ljudeffekter?) Men att spela in och mixa digitalt var i alla fall när det kom, på 80-talet, mycket komplicerat och inte billigt alls. Neil Young var en av de första utanför techno/discosmeten som satsade på digital upptagning på 80-talet och det sög delvis musten ur hans musik.
Om man vill ha levande instrument och smälta samman det med digitala syntar så är det nog inte lätt att göra det i Cubase heller.
magnus: Tja, Lundel sa ju "kostat en förmögenhet att göra, så jag utgick ifrån att han menade själva påhittandet av låtarna och själva inspelningen av dem, men det är möjligt att han bakar in lansering/pr också.
Johnny: Ja, Lundell gör det nog. Men han verkar aldrig bry sig om att hålla hårt i pengarna annars, slösar hit och dit. Typ, två veckor i Rio, sure, vadå?
Avdelningen "plattor jag vill se gjorda" toppas just nu av att Keith Jarrett borde spela in Beethovens sista pianosonat, opus 111 (hnn får gärna göra fler, men den först). Det är några minuter i den långa andra satsen där Beethoven verkar uppfinna ragtime hundra år i förväg, hela verket ligger också grymt bra tilkl för Jarrett - och han spelar ju in klassiskt också. Jag *vet* att han skulle kunna sätta en kongenial inspelning, dessutom i en enda tagning. Ah, jag får nog leta upp hans hemsida och kontakta honom. ;)
magnus. du får starta en bloggbävning och meddela jarrett att den pågår. :-)
Jiohnny. Han har inte ens en hemsida, vad jag kan se! Och ECM Records skulle bli dränkta i mail om de förmedlade kontakt med sina artitser, de har ju flera andra kultmusiker. Jarrett är nog inte en online-typ...Men Facebook kanske.
magnus: du får köra old school: snigelpost.
Skicka en kommentar