Jag har befunnit mig ute på landsbygden. Solen har skinit på mig och förhoppningsvis har jag sluppit få fästingar, men det lär jag väl märka så småningom. Nu är jag emellertid hemma.
Precis som i stan finns det håligheter ute på landet, och håligheterna existerar bara för att jag ska ha nåt att sticka kameran i, och det har jag gjort. Här har vi ett litet rött hus. Jag plåtade in i den mörka springan nedtill på det.
Så här såg det ut därinne.
Och här har vi ett litet vitt hus, även det försett med en hålighet nere vid grunden.
Inte särskilt spännande, men så här såg det i alla fall ut därinne.
Ett träd med ett hål!
Inuti hålet såg det ut så här. Ganska hemtrevligt på nåt vis.
Jag lekte lite konstnär också. Jag hittade en bit taktegel, och denna skärva från ett svunnet tak fick bli den duk varpå min konst efter viss kladdig möda trädde fram.
Här är en närmare titt på mitt verk. Medan jag målade kunde jag inte bestämma mig för om det skulle bli en apa eller om det skulle föreställa Selma Lagerlöf. Det fick bli något mittemellan.
---
Läs även andra bloggares åsikter om landet, håligheter, konst
10 kommentarer:
Man skulle nästan kunna tro att du är släkt med Ulf Lundkvist.
Du borde satsa på en konstnärlig bana.
Du som brukar gilla krypa, kräla och hitta nya, konstiga ställen, har du provat på geocaching?
Påminner om Ulrika Hydén-Vallius gubbar!
Och lite David Nessle.
Hej du.
Nu har jag vägrat gå in på din blogg flera dagar p ga dina maskar o dyl. Jag tål det inte!!
Äntligen ngt annat i dag.
M v h Molly Ginger.
PS. reta inte upp mig nu. Var snäll...:-)DS.
Pierre: Faktiskt, att dutta med smal pensel i tjock färg blev lite Lundkvistigt. Det kanske är så han gör.
Gustav: Låter tidskrävande - men samtidigt ganska häftigt.
Gerd: Från Säkert-låten Sanningsdan: "Prata om hur jobbigt det är och så,
när två Hydman Vallien-glas går sönder på sommarstället
Åååh!". :-)
Ulrika: Nja, lite för klottrigt - min alltså.
Molly: Får det vara fortsatt fint väder håller sig krypen undan, och då blir det inga såna bilder. :-)
Ulrika!?! OK då, mitt namn är väl egentligen ett smeknamn för det. Får kanske börja kalla dig Johannes.
Ullah: Shit, skrev jag det? Jag fattar inte varför - antagligen börjar jag bli senil eller nåt.
Jag är på väg åt samma senila håll, om det kan trösta.
Ullah: Ja det tröstar lite. :-D
Skicka en kommentar