Alltså, jag har svårt att tänka mig något som mer än det här får en att liksom bli ett med ögonblicket och liksom lämna sin kropp. Fast jag har varken provat meditation eller spikmattor av plast så jag vet ju såklart inte.
Men att sitta bekvämt i stolen som balanserar bakåt på gränsen till katastrof och klädd i sin knälånga tunika och med hörlursljudet höjt till mycket högt och blundande och lyssnande på det här: YouTube / Spotify - det får en verkligen att glömma att man över huvud taget har en kropp.
---
Läs även andra bloggares åsikter om meditation, terapi, utomkroppslighet, judas priest
Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
2 kommentarer:
Det får mig att tänka på Shirley MacLaines out of body experience såsom hon beskriver den i en bok och tv-serie, vad är det den heter nu igen?
Out on a limb, kanske? (Orkar ej googla.)
Ullah: den såg jag på tv. men jag minns den knappt.
Skicka en kommentar