Den här eländiga förkylningens pågående rond i min lekamen fortsätter varv efter varv. Till slut börjar jag glömma hur det är att inte vara förkyld. Men jag är inte katastrofsjuk, utan som sagt bara förkyld, och därför borde det egentligen inte finnas någon ursäkt för att inte ta tag i det som behöver göras. Det behövs diskas och städas och handlas och ja, allt det där.
Men jag gör inget. Jag hänger håglöst framför skärmen en stund. Sedan ligger jag håglöst framför tv:n en stund. Nån random kopp kaffe bryter understundom emellan. Kan det vara så att förkylningar inte bara sätter sig på luftvägarna, utan även infekterar/inflammerar psyket? Skulle det kunna vara så att den allmänna företagsamheten - den normala motivationen - sänks även den?
Ja det är det jag sitter och funderar på just nu. Jag tänker att det kanske kan vara inbyggt i systemet liksom, att man ska ta det lugnt när man är förkyld eftersom det antagligen är skadligt att ta ut sig - att man ska bli omotiverad.
Å andra sidan kan det ju vara vanlig slöhet bara.
---
Läs även andra bloggares åsikter om förkylningar, företagsamhet
Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
2 kommentarer:
Man tänker, att hur kan en så simpel sjukdom som förkylning göra en så klen och trött? Egentligen.
Betty: Antagligen är den lilla bacillen klonad i varenda en av ens celler.
Skicka en kommentar