Skum dröm

Man drömmer ju nästan jämt. Ibland minns man drömmarna, och ibland inte. För det mesta är de så pass ointressanta för alla utom en själv, trots knasig surrealism, att man aldrig återger dem, varken muntligt eller i skrift.

Men då och då har man drömmar utöver det vanliga, som är så fyllda av knäppa symboler och märkliga händelser att man känner att man måste berätta, trots att de antagligen framstår som precis lika oförståeliga för andra som för en själv. En sån dröm hade jag inatt.

Scen 1
Jag har tjockt hår, sånt som jag hade när jag var tonåring. Jag borstar håret. På huvudets vänstra sida har det tydligen tovat till sig. Jag lyfter på lockarna och ser en enorm tova, pressad mot skulten. Jag försöker lösa upp den, men lyckas inte.

Scen 2
Jag står i badrummet nu, och upptäcker ett veck strax under örat. Jag drar i det. Det verkar som att ansiktet går att lossa på. Jag drar försiktigt - hela ansiktet följer med. Jag tar loss ansiktet, precis som en mask. Masken är minst en centimeter tjock, och den är köttig. Jag slänger ner den i toaletten.

Scen 3
Under badrumslampans kalla sken står jag framför spegeln. Det finns ett annat ansikte där nu, ett som har funnits under "masken". Jag tänker att det är som när ormar ömsar skinn; det nya ansiktet är inte riktigt färdigt. Det ser blekt och lite oformligt ut, har inte fått några skarpa konturer ännu. Det nya ansiktet ser storögt och oskyldigt ut - och fiskblekt. Jag tar en bit svart garn och sätter det på överläppen som en mustasch.

Scen 4
Det gamla ansiktet ligger i toaletten. Trots att det borde vara större än vattenytan däri flyter det fritt, en bra bit från porslinskanterna. Dess mun öppnas och ett vitt skum börjar bubbla ut. Det är som efter-tandborstning-spott, men det kommer i mängder. Jag står och tittar på skummet - det växer mer och mer.

---
Läs även andra bloggares åsikter om drömmar