Lekande barn

Jag lekte förresten Klas Klättermus uppe på den där kullen igår. Jag såg att ett gäng brädor hade spikats fast på ett träd där borta. Antagligen en koja, sade jag mig.



Jag hade bara delvis rätt, visade det sig. Det var ingen koja, utan en "kojja". Nåja, trots stavningen såg den i alla fall ganska rejäl och pålitlig ut, så jag klättrade upp.



Och där stod jag, lite svajande sådär. På vägen upp hade det knarrat betänkligt, och uppe på plattformen knarrade det ännu mer.



Då jag inte ville förstöra denna "kojja" med min vuxentyngd klättrade jag ner igen, och sen var det dags att vandra iväg.

Den här skylten hamnade i min väg. Eftersom jag tog mig fram medelst apostlahästarna angick inte uppmaningen mig.



För säkerhets skull tog jag den på orden och körde den saktmodiga stilen; jag trampade inte på några barn. Men det lustiga med den här skylten är att det inte finns några barn där den står. Nästan bara pensionärer bor där. Fast skylten ser ut att vara gammal - det är något 40/50-tal över den - så när den sattes upp kanske dessa pensionärer var barn.

Uppmaningen gäller kanske förresten än. De boende där kanske är såna där barnsliga typer som aldrig blir vuxna, typ klättrar upp i träd och sånt.
---
Läs även andra bloggares åsikter om kojor, skyltar, barn