fredag, december 11, 2009

Kylan i kroppen

Gång på gång säger jag det till mig själv, att jag måste sluta använda SL:s jäkla plaskort, det där man fyller på. Ännu en gång, nu i morse, blev jag stående framför busschauffören med ett kort som hade gått ut, och fick till jobbet i snålblåsten. Hädanefter blir det den gamla 30-dagarsvarianten av papper.

Kylan i kroppen jag ådrog mig under morgonens promenad har fortfarande, efter två timmar, inte gått ur, och lär väl sitta kvar tills jag tar ett bad ikväll. Tills vidare får jag värma mig till minnet av morgonens pendeltågsfärd, vilken jag beskrev i ett bidrag till pendeltågsbloggen.

Nå, från det ena till det andra (jag är verkligen de tvära kastens man). Annika Norlins krönika i gårdagens Stockholms City var läsvärd. Jag klippte ut den. Tryck för att förstora.


---
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

2 kommentarer:

Anonym sa...

Pssst...ett tips. Skriv upp vilket datum kortet går ut på den vita remsan på baksidan (där namnteckningen ska stå). Jag kommer aldrig ihåg datum, men på det här viset funkar det hyfsat.

/Pia

stationsvakt@gmail.com sa...

Pia: Bra idé. Jag har inte ens tänkt på att det finns en remsa där.