Söderman, Nordman, Västman, Östman, och så vidare. Jag kom att tänka på de där efternamnen som slutar med "man", och hur normalt det är för kvinnor att heta dem, och hur konstigt det vore för en man att heta motsvarigheten - "kvinna" - i efternamn. Jag menar, tänk vad konstigt det vore för exempelvis en Nisse att heta Nisse Söderkvinna, Nordkvinna, Västkvinna eller Östkvinna. Ja, bara en tanke.
---
Läs även andra bloggares åsikter om namn, man, kvinna
Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
8 kommentarer:
Vår generösa natur gör att vi skänker kvinnan vårt namn.
Mina söner heter Mirjamsdotter. :)
Red: Ja vad snällt - tur att de inte är lika snälla då. :-)
Mymlan: Åhå .. är det sant?
Ja, jag tänkte - som Mymlan påpekar med sitt inlägg - säga att det väl knappast blir "...kvinna", utan "...dotter" som skulle bli aktuellt. Vi är bara döttrar, aldrig ansvarstagande nog att betraktas som kvinnor. ;-) Traditioner är svåra att byta inriktning på, you know...
Jag är en Andersson, utan att vara son, utan att ha en far som heter Anders. Å andra sidan skulle det nog väcka mer uppmärksamhet om jag hetat FaderOkändDotter.
Pinga: Det finns ju "-son" och "-man", och det finns "-dotter). Då borde, i konsekvensens namn, "-kvinna" också finnas.
Suvi: Haha, och inte skulle FaderOkändKvinna låta bättre heller. :-)
Det finns ju en dräng Norman i Hemsöborna, när brorsan fick läsa ett avsnitt i skolan läste han namnet på engelska som i Norman Mailer. ;)
Magnus: Haha. Fast när man tänker efter så har det engelska namnet Norman kanske kommit från Nordman.
Skicka en kommentar