Formmässigt är den en blandning av vers och prosa, hon har skrivit i en gammal genre som kallas menippeisk satir och var populär under antiken, och samtidssatiren är påtaglig."Menippeisk satir" - vars har jag hört talas om det? Jag googlade och hamnade på Seneca den yngre, och fick lära mig att:
På omväxlande prosa och vers skrev Seneca en kvick, men hänsynslöst elak satir över den nyligen mördade kejsar Claudius (det enda bevarade provet på en s. k. menippeisk satir)Ah! Det var där jag hade hört om'et, hos Claudius. Den som har läst Robert Graves böcker om honom kanske minns slutet på Claudius - Guden. Där, som jag minns saken, kan man läsa (en möjligen förkortad och förenklad version av) Apocolocyntosis divi Claudii (typ "förpumpningen/förgurkningen av den gudomlige Claudius").
Åtminstone minns jag det så. Om jag minns rätt, att man får sig lite menippeisk satir till livs i Claudius - Guden, kan man ju bege sig till bibblan och låna den, och på så vis tjuvstarta lite in i Maja Lundgrens Mäktig tussilago, åtminstone lite stilmässigt sådär.
---
Läs även andra bloggares åsikter om menippeisk satir, maja lundgren, senneca den yngre, mäktig tussilago / ISBN10: 9100124400, ISBN13: 9789100124403
6 kommentarer:
Maja Lundgrens nya måste man ju bara läsa! Hon är en av mina favoriter inom kategorin "galna genier".
ö-helena: Jag har läst de två senaste men inte den första. Gillar.
Jag fick avsluta läsningen av Pompeji för jag gillade den inte alls.
Ullah: Den är lite spejsad. Prova igen nån annan gång. Ens lynne måste någorlunda passa ihop med det man läser, och lynnet ändras ju hela tiden.
Det har du rätt i. Jag skall tänka på saken.
Ullah: Gör det. En bok, eller varför inte en musikskiva, kan behöva ligga på jäsning i flera år innan man så att säga är redo.
Skicka en kommentar