För tillfället är jag uppe i tjugo poster i nixoglyfbloggen, vilket är ganska lite med tanke på att det finns så mycket "ritpapper" därute den här vintern, och då har jag ändå fått mig tillskickat ett par nixoglyf-spaningar. Nåja, det är ännu långt kvar till vår.
Jag fick för mig att kolla hur ofta de olika sorters nixoglyferna förekommer. För det mesta innehåller ju en spaning fler än en nixoglyf. Så jag räknade. Inom de tjugo spaningarna såg det ut så här.
Tecken/Krumelurer: 9 st.
Ord/Bokstäver: 15 st.
Föreställande något: 12 st.
En speciell grej med den bloggen, förresten, är att jag skriver på engelska. Jag skriver kortfattat, v ä l d i g t kortfattat. Men det är ändå modigt gjort av mig, eftersom jag vet med mig att jag är så dålig på engelska och därför har så dåligt självförtroende på den punkten. Egentligen är det konstigt att jag har så svårt att uttrycka mig på engelska, för jag förstår engelska väldigt bra.
---
Läs även andra bloggares åsikter om engelska, nixoglyfer
Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
2 kommentarer:
Det är inte något konstigt alls. Att förstå ett språk är mycket lättare än att prata själv. Jag förstår t ex franska riktigt bra men kan knappt hälsa godmorgon med egna ord. Det kan bli väldigt konfyst när folk tar för givet att man lärt sig formulera meningar bara för att man förstår. Det är som om det är två olika sorters inlärningar.
Matilda: Ja det verkar verkligen vara två helt olika saker.
Skicka en kommentar