Sanitetskroppens mellangård

Fredag och lunchrast. Solen skiner och stationsvakt tar en promenad. Hans blick far hit och dit, likt tak-kameran på en Google Maps-bil. Han spanar efter nixoglyfer och hål. Han hittar ett par halvhyfsade nixoglyfer på Linnégatan. Dem tar han hand om när han kommer hem från jobbet. Och så hittar han, i en container på Karlavägen, ett hål.



Just denna typ av hål, tänker stationsvakt, är lite av en bortglömd sort. Med det menar han att avloppsrör, dem vet man ju hur de ser ut inuti, den vetskapen finns liksom i folks begreppsvärld. Samma sak gäller för inuti själva toalettskålen. Killar, om inte annat, står ju oftast upp och kissar, så hur den ser ut är liksom välbekant.

Och så har vi då den bortglömda hålgången då, den sanitära kroppens mellangård kanske man kan kalla den. Det är utgångshålet från toan, rörstumpen som ska passas in i själva avloppet. Den tänker man inte så ofta på. Och faktiskt, filosoferar stationsvakt, kanske det är lika så bra.


---
Hålserien: Stuprör, Kyrka, Skogås-hus, Bodar och träd, Pissoir, Dikesrör, Under bro-hus, Riddarholmskyrkan, Skogåsbunker, Två kvällshål, Ännu ett kyrkohål, Ett par hål i det fina vädret, Klarakyrkan revisited, Ett trädhål, Tankhål, Ett förvinterhål, Ett hål-hål, Ett rörhål, Ett brunnshål, Tråk-kyrkohål, Ett snöigt trädhål, Åter till Oscars, Blandade hål, Stughål och väggspricka
---
Läs även andra bloggares åsikter om hål