Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
Jag tycker de här rörliga bilderna är fascinerande små mardrömmar, människor frusna i en liten hemsk rörelse som de är tvungna att upprepa i all evinnerlig tid...
Den längst ned var helt klart bäst. Såg ett annat roligt filmklipp i en blogg på filmtidningen Cinemas hemsida. Skrattade lika mycket då som nu. Se det på, http://www.cinema.se/bloggar/sanne-olsson/att-ta-det-ett-steg-langre
6 kommentarer:
Ha ha ha, tack för dagens första garv!
Christina: Tack själv. Förresten blir jag bara mer och mer fascinerad av animerade gifbilder. Konstigt.
Jag tycker de här rörliga bilderna är fascinerande små mardrömmar, människor frusna i en liten hemsk rörelse som de är tvungna att upprepa i all evinnerlig tid...
Christina: Lite som såna där gamla tvättbrädsvågiga affischer, som liksom bytte bild när man passerade.
Den längst ned var helt klart bäst. Såg ett annat roligt filmklipp i en blogg på filmtidningen Cinemas hemsida. Skrattade lika mycket då som nu. Se det på, http://www.cinema.se/bloggar/sanne-olsson/att-ta-det-ett-steg-langre
Hansa: Hehe, ja hon var verkligen speciell, den tjejen.
Skicka en kommentar