Som jag gick där, en sträcka jag inte brukar gå, trängde sig ett brus igenom mina hörlurar. Det var ett vatten, ett brusande uppifrån-en-kulle-vatten. Jag följde vattnet med kameran. Man skulle kunna säga att filmen blev en slags naturdokumentärversion av den här.
---
Läs även andra bloggares åsikter om åar, bäckar, vatten, vår, sjask, sjabb
4 kommentarer:
,-)
Å, herr Stationsvakt .., vad skulle bloggosfären vara utan dig!!
Elisabet: Mindre sjaskig? :-)
Nä. Dötrist.
,-)
Ordverif: sympogo .. å, det hade passat bra till dig!
Kära fru Persson, ni har tyvärr drabbats av svår sympogo.
Elisabet: :-D
Skicka en kommentar