Jag var ute (i skjortärmarna i kylan) och fipplade med en flaggstång klockan åtta i morse. Solen hade redan jobbat sig upp flera decimeter över horisontens rand, men trots att det fortfarande var svinkallt värmde den. Inte i fysikalisk mening, men i själslig, om det förstås vad jag menar.
---
Läs även andra bloggares åsikter om soligt, kallt
4 kommentarer:
Jag förstår. Solen piggar upp så här års.
crex: Verkligen. Som medicin. Eller knark.
Ja me...Knallade ut för att hämta tidningen i min lårkorta lilla klänning (obs skämt). Nä men jag hade badrock och tumvantar. Det funkade, lurade mig själv och blev lite hög på solknarket.
Pim: Solknarket. Vilket fantastiskt ord. :-)
Skicka en kommentar