Till slut hade jag fått nog av att linka fram, haltandes pga ett trasigt knä, så jag beställde en tid på vårdcentralen. Väl där gav mig läkaren några övningar att göra, samt nån slags kvacksalva i pillerform, åtminstone tyckte jag det. Jag trodde helt enkelt inte på att anti-inflammatoriska piller kunde bota ett knä som uppenbarligen var trasigt inuti, och jag antar att jag var lite raljant i tonen om det.
I typ tre veckor skulle jag äta dessa piller, och typ tre veckor har nu passerat. En trevande vår har hunnit övergå i en vår helt utsprungen. Typ. Nå, har då dess piller botat mitt knä? Har de lyft till ytan och byggt upp och lagat det på havsbotten liggande och sönderfallande skeppsvrak som mitt knä kan liknas vid?
Svar ja, märkligt nog. Det tog lite mer än en vecka, sedan började besvären försvinna. Efter två veckor kände jag inget särskilt, och började till och med glömma bort hur knäsmärta kändes. Men igår tog jag mitt sista piller, och det ska bli väldigt intressant att se om besvärsfriheten håller i sig. Tills vidare kör jag på som vanligt, med mina långa promenader.
---
Läs även andra bloggares åsikter om promenader, medicin, antiinflamatoriskt, knän
Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
3 kommentarer:
Skönt att höra. Hoppas det håller i sig.
Hurra för det! Kul att det hjälpte trots att du inte riktigt trodde poå kuren.
p-e: Tack. Ja jag håller tummarna.
Steffe: Jag är själv förvånad.
Skicka en kommentar